Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Synskadade Karin misshandlades – vågar inte gå ut

Livet blir aldrig detsamma efter det där som hände synskadade Karin, snart 80 år, den första juli utanför Stadsbiblioteket. "Den tid jag har kvar att leva har blivit förstörd. Jag vågar inte gå ut. I stället sitter jag hemma, instängd. Det var inte så jag hade tänkt att det skulle bli".

Karin, som egentligen heter något annat, har inte vågat sig ut på stan sedan misshandeln den första juli.

Karin, som egentligen heter något annat, har inte vågat sig ut på stan sedan misshandeln den första juli.

Foto: Carolina Nilsson

Misshandel2020-10-15 07:00

Plötsligt hör Karin några män prata arabiska. Sedan känner hon två händer på sina axlar och någon som sparkar till hårt i knävecket så att hon faller bakåt. Huvudet slår så hårt mot backen att hon svimmar av. När hon vaknar till liv igen, är hon inne på biblioteket. Personalen har hjälpt henne upp och snart kommer ambulansen.

Det har nu gått drygt tre månader sedan misshandeln och stölden Karin var med om, strax efter att hon klivit av bussen vid Södertull.

– Jag skulle till Stadsbiblioteket för att lämna ett par minneskort som de pratat in böcker på, säger hon.

Iklädd munkjacka, byxor, solglasögon och sin vita käpp ska hon ta sig den korta sträckan från bussen. Men hon kommer inte långt förrän det händer. Allt sker på en sekund. Nu har bulan i bakhuvudet – den största hon någonsin sett och då har hon sett en hel del under sina 45 år inom vården på ett av storsjukhusen i Stockholm – läkt. Det fysiska är borta. Men ärret i själen finns kvar. 

– Att vara gammal och synskadad och bli utsatt så här. Det ger konsekvenser. I stället för att vara ute och njuta av livet och ålderdomen, så är jag bara rädd. Jag vågar inte ens gå ut mitt på dagen. Jag har inte varit inne i stan sedan misshandeln, säger hon.

Vi sitter i köket hemma i ett av bostadsområdena i Norrköping. Det är här Karin spenderar sina dagar. Hon tänker att hon, som synskadad, var ett tacksamt offer – "jag kan ju inte lämna något signalement", som hon säger. 

– Polismannen som kom hem till mig på kvällen när det hände sade att han inte varit med om något liknande under sina 26 år inom polisen. Och att brotten mot oss funktionsnedsatta ökar.

Polisanmälan som gjordes är numera nedlagd. Ingen såg något och kan berätta vad som hände Karin. 

– Det fanns inga vittnen. Trots att det hände utanför biblioteket klockan tolv, mitt på dagen. Eller så vågar de inte säga något. De är väl rädda att få en kniv i sig. Jag vet inte var den här världen har tagit vägen? 

I stället för att straffa de som stal hennes halskedja, berlocken som hon fick som morgongåva av maken och som för henne har ett stort affektionsvärde, och kontanterna i jackfickan, är det hon som straffas.

– Resultatet blev ju att jag sitter inspärrad här. Ensam. Rädd. Efter det här blir livet aldrig normalt igen. Den korta tid jag har kvar, säger hon.

Tårarna rinner nedför hennes kinder. 

– Jag hoppas att de här killarna som gjorde det här, om de läser det här, sätter sig in i hur det är att inte se, att bli fråntagen sin frihet och sitt liv den tid man har kvar.

Karin har peppat sig själv att våga gå ut igen, för att komma över rädslan. Att gå runt huset går bra. Men att gå till det lokala centrumet, blev en hemsk upplevelse.

– Så fort jag hörde några prata på ett annat språk, blev jag helt svettig, jag mådde så illa och ville bara komma hem. 

Det enda hon vill är att få leva ett så pass normalt liv som möjligt igen.

– Jag vill åka in till stan, höra bruset och gå och äta husmanskost på Lingonfabriken. Men det kan jag inte längre. Jag hoppas att det ska gå över.

Fotnot: Karin heter egentligen något annat.

Brotten ökar i Norrköping

Äldre personer och personer med nedsatt funktionsförmåga kan drabbas av brott på grund av att de kan ha svårt att försvara sig. När det gäller brott mot äldre och funktionsnedsatta kan gärningspersonen ha utnyttjat detta.

Enligt polisen i Norrköping har antalet brott mot äldre och personer med funktionsnedsättning ökat under 2020. 

Vad detta beror på, vet man inte.

Detta är brott som prioriteras. Tyvärr är de ofta svårutredda på grund av brist på vittnen och/eller teknisk bevisning.

Källa: Polisen

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!