Jag skulle vilja tacka Östgötatrafiken först. Ett tack för att ni kört mig fram och tillbaka mellan Finspång och Norrköping i dessa tre år. Jag skulle även vilja tacka Finspångs kommun, för gratis busskort.
I tre år har Norrköping varit min andra hemstad. Där har jag spenderat alla mina dagar. Och det beror inte på att alla mina olika hem ligger där, för de ligger utspridda lite här och var i Finspång. Utan det beror på att min skola låg där. Det är i Norrköping som jag har hållit tal om stora talare, rest genom kaninpälsen, köpt toast i caféet och lärt mig om derivatan.
Nu, är dessa tre år slut. Att jag nu har slutat skolan förändrar hela min vardag på många olika sätt. Inte bara med fler sovmornar, eget ansvar för lunch och mer fritid. Min största förändring är att jag inte kommer tillbringa två timmar varje dag på att åka fram och tillbaka med buss.
Innan vi började gymnasiet blev vi alla varnade om hur jobbigt det var att åka buss varje dag, fram och tillbaka. Hur pendellivet inte var någonting som passade alla. Och det måste stämma, för under första året i skolan och speciellt i min klass var vi flera stycken som pendlade ifrån Finspång. Men allt eftersom droppade dem av och kvar stod jag, som ensam pendlare. Det kanske inte passar alla, men det passade mig.
Många ser nog bara det negativa med resorna. Hur det tog bort två timmar av varje dygn och gjorde skoldagarna längre. Hur jag var tvungen att gå upp en timme tidigare (ibland ännu tidigare om bussarna inte passade) för att ta mig till skolan än alla andra. Samt hur jag kom hem en timme senare än alla. Hur jobbigt det är att sitta bredvid främmande personer och hur dåligt fläkten fungerar när värmen tar över.
Detta är vad andra ser, jag ser bara en drös med positiva saker när jag tänker på bussresor. Det bästa med resorna var hur jag hade chans att slumra till en stund efter en jobbig skoldag. Ta en powernap. Vakna en halvtimme senare och vara utvilad igen.
Att ha tillgång till ett busskort gav mig även friheten till att rymma iväg en stund. När man ännu inte har haft orken till att skaffa sig ett körkort, kunde jag använda mitt skolkort dygnet runt för att ta mig dit jag ville. Skolkortet kunde användas så jag kunde åka vart som helst inom Östergötlands gränser. Och även fast jag näst intill aldrig åkte längre än till Norrköping, så hade jag alltid chansen.
Så till mina busschaffisar, ni har hjälp mig och alla andra körkortslösa människor att på ett enkelt sätt ta sig dit dem vill. Tack.