Jag har varit på kurs och inte vilken kurs som helst. Kursen hette ”Så behandlar du besvärliga personer”. En riktigt bra tankeställare som alla borde ta del av. Där fick jag lära mig både hur jag kan uppfattas och hur jag kan och bör bemöta olika personligheter. Jag möter verkligen många olika personligheter i min vardag. I min arbetssituation har jag mycket kontakt med mina arbetskamrater via mejl och det kan ibland ställa till frågetecken eller onödiga missförstånd. Det beror på hur jag uttrycker mig men även hur mottagaren tolkar det jag skriver.
Jag har en underbar arbetskamrat i Skåne som ofta hör av sig till mig. En dag kom en fråga på chatten från henne, om hon kunde ringa upp mig. Jag var då tvungen att avvisa hennes önskan då jag var upptagen med annat. Senare kom det på chatten igen, ”Har du tid med mig nu?”. Jag blev så glad för att hon hörde av sig igen, så rent spontant skrev jag tillbaka på chatten ”JAA!”. För mig och i mitt huvud så var det ett glatt och positivt ”Jaa, vad kul, självklart vill jag prata med dig och nu har jag tid så länge du vill”. Men i hennes huvud så lät det inte alls så positivt som i mitt. I hennes huvud sa jag ”Jaa, om du nu måste störa mig igen…” Så fel det blev, när jag bara rent spontant skrev ner det som kom upp. Hade vi pratat i telefonen hade min ton i mitt JAA sagt henne en helt annan sak än det som hennes huvud uppfattade från det skrivna. Hon hade då inte behövt undra om jag inte ville prata med henne. Om tre bokstäver kan bidra till en så skild uppfattning, hur kan då en eller flera meningar vända ett syfte från något som var speciellt menat, till något helt annat? Om vi läser mellan raderna när vi läser, så tolkar vi ofta texter utifrån vår egen sinnesstämning, av erfarenhet och kanske även från våra förutfattade meningar? Vi blandar in det förflutna, våra egna slutsatser i det vi läser.
Men hur går det då med allt man läser på till exempel sociala medier där man inte kommer att kunna prata med varandra och fråga om oklarheter uppstår? Är det då lätt att en liten sten kan bli ett stort berg? Ett berg som sen inte går att rubba? Jag har ju inte Facebook så jag kan egentligen inte uttala mig om hur det är att skriva och läsa där. Men jag hör ju vad andra berättar och ibland kan jag bli lite frågande inför det som skrivs.
En sak som jag tog med mig från kursen var att jag ska tänka på i vilken sinnesstämning jag själv är i när jag säger saker. Vi fick lära oss skillnaden av att känslomässigt befinna oss i den gröna, röda eller blåa zonen. Att säga nej i den gröna zonen får en klart annan betydelse än om jag är i den röda eller blå zonen. Jag tänker numera i färger om jag till exempel blir upprörd. Om jag kan befinna mig kvar i den gröna zonen så kommer jag att kunna lösa mina problem på ett mycket mer behärskat sätt, än om jag låter mig dras in i den röda eller om det går så långt som till den blå zonen. När jag tänker grönt så går mina tankar direkt till gräs. Då går tankarna vidare till sol, sen är jag i tanken mitt i sommaren. Jag får en bra sinnesstämning och kan hantera ”besvärliga” personer på ett respektabelt sätt.