Jag älskar mina barn! Vilken förälder kan inte skriva under på de orden? Det finns en alldeles speciell känsla mellan föräldrar och barn, en känsla som är svår att sätt nog med ord på. Det går liksom inte att jämföra den känslan med något annat, inte heller kan man förklara den känslan för den är så enorm. Jag tror inte att det finns någon förälder som är perfekt, men när det verkligen gäller så kommer det bara av sig självt, föräldrainstinkten. Se bara på våra vänner djuren, mammorna kan tyckas vara elaka mot sina ungar men de gör som de gör för att uppfostra ungarna för att de ska klara sig i det liv som kommer. Det finns inte heller några mammor som vaktar och tar hand om sina ungar när det fordras, som djuren. De är ”hårda” när det behövs och ”mjuka” när det behövs, så bör också vi göra med våra barn.
Jag har under de två senaste veckorna fått uppleva hur mina tre barn kan påverka mig. En av dem har varit mycket sjuk och när det inträffade så visade de andra två hur enorma de är. Förra tisdagen klockan 14 fick gubben och jag ett telefonsamtal som gjorde att vi tolv timmar senare var på väg till Cypern. Det må vara 3000 mil dit, men när det gäller ens barn är vägen dit de är, aldrig omöjlig. Kvar hemma i Sverige var då våra två andra barn som såg till att vi kunde åka, de skötte om allt praktiskt hemma, ja, de till och med tänkte åt oss.
Jag har alltså tillbringat en ofrivillig vecka på Cypern med sol och värme i överflöd. Det är sen länge tillbaka en semesterresa till nämnda destination bokad och betald. En resa som vi räknar ner dagar till, en resa som kommer innehålla mycket träning, sol, bad och god mat. En resa vi kommer göra med familj och vänner, en efterlängtad resa till ett underbart resmål. Nu har jag och gubben redan varit där… Men inte under de förhållanden vi sett fram emot.
Vi har under vår vecka upplevt, oro, sorg, längtan, förtvivlan och maktlöshet. Men mellan de känslorna har det funnits stunder av glädje, skratt och lycka. Sonen har hämtat sig bra och vi har utan att be om det fått träning, god mat, värme och sol, det har liksom inte gått att undvika solen och träna är som medicin för mig. En känsla av dåligt samvete kom över mig ett flertal gånger under veckan. Vi hade ett underbart rum på hotellet och de som jobbar där är arbetskamrater med vår son, de behandlade oss så hjärtligt att det var rörande. Där befann vi oss i solen och såg ut som vilka semesterfirare som helst, enda skillnaden var att efter frukost åkte vi till sjukhuset och de andra gick till poolen eller stranden.
Jag och gubben har en värdefull skatt, våra tre barn!