Ungdomsidrotten präglas av tradition av inställningen att deltagarna ska träna så att de blir bättre och delta i tävlingar. Men flera undersökningar visar att många ungdomar i dag inte vill idrotta på det viset. De vill motionera på samma sätt som vuxna gör, man går på gym när det passar den egna almanackan, och spelar fotboll i Korpen bara på kul.
Sveriges idrottsföreningar gör ett bra jobb för sina medlemmar. Men om man ser på ungdomars idrottande ur ett folkhälsoperspektiv, och har målet att alla ska röra på sig på fritiden, så finns det ett inbyggt problem i stora delar av ungdomsidrotten.
Satsa eller lägg av
Under några lyckliga år får alla vara med. Knattarna spelar ishockey, pingis eller idrottar på andra sätt, och dörren står öppen för alla, oavsett talang och ambition.
Men i de tidiga tonåren lägger många idrottsföreningar ett allt starkare fokus på att vaska fram talanger till A-laget. En dag ställs de flesta killar och tjejer inför ett val: Antingen går du till vårt utvecklingslag och satsar hårt. Fem träningar i veckan. Eller också...
Eller också tar man sin träningsväska och går hem. Avslutar åren med favoritsporten, ibland med både sorg och ilska. För inom många idrotts-föreningar finns inte alternativet att bara fortsätta för att det är kul.
Många vill inte träna fem gånger i veckan. De är inte tillräckligt mycket tävlingsmänniskor för att trivas med pressen och de uppskruvade förväntningarna. Vardagen i skolan är stressande nog. Andra har fått mer eller mindre tydliga signaler från tränaren att de inte är tillräckligt duktiga för att det ska vara någon idé att fortsätta.
Inte generell
Bilden är inte generell, inslaget av tävling och elitsatsning är olika inom olika idrotter. Men det är ofta så det går till när svenska ungdomar lägger idrotten på hyllan, sätter sig framför datorn och börjar ett stillasittande liv. Idrottspsykologen Erwin Apitzsch har intervjuat inaktiva tonåringar för att få reda på vad som skulle kunna få dem att börja motionera igen. Som skäl till att de inte motionerar angav ungdomarna bland annat: Lättja, vill inte bli uttittad, rädd för att göra bort sig och frihet att bestämma över sin egen fritid.
- Den sista punkten är intressant. Ungdomarna känner alltså att idrottsföreningarnas träningar på fasta tider är en inskränkning av den egna friheten. Man vill i stället idrotta när man själv känner för det, säger Erwin Apitzsch.
- Det är egentligen inte så konstigt. Det här är en generation som inte tittar på tv-programmen när de sänds i tv, de går in på tv-play på internet och ser programmen när det passar dem själva.
Erwin Apitzsch undersökning pekar tydligt på att ungdomar som inte känner att de är tillräckligt duktiga för att hänga med de andra, eller som inte vill träna mer än 1-2 gånger i veckan, förr eller senare slutar idrotta.
Men det finns hopp. 80 procent av de fysiskt inaktiva ungdomarna som Erwin Apitzsch intervjuat uppgav att de faktiskt vill börja röra på sig.
Deras skäl för att börja motionera, om de hittar en lämplig motionsform, var bland annat: Att må bättre, gå ner i vikt, blir starkare och få en snyggare kropp. Ungdomarna har alltså ingen längtan efter att börja tävla, snarare har de samma argument för att börja motionera som de flesta vuxna.
Spontanidrott
Om vi för folkhälsans skull vill få de stillasittande ungdomarna att börja motionera så måste ungdomsidrotten få ett nytt utbud.
- Det handlar inte om att kritisera de idrottsföreningar vi har i dag. De gör ett jättebra arbete, säger Erwin Apitzsch som själv är idrottsledare.
- Men jag tror att vi behöver starta nya idrottsföreningar där man utformar verksamheten efter ungdomarnas önskemål.
Han föreslår att kommunerna öppnar idrottshallarna för spontanidrott två timmar om dagen. Inom ramen för de nya idrottsföreningarna kan ungdomar stanna kvar i den idrott de en gång utövade, men utan krav på prestation.
I föreningarna kan man också skapa nybörjargrupper för äldre deltagare. I dag är det svårt att börja med nya idrotter när man kommit upp i tonåren.