Det blev förra årets stora inventeringsfynd - åtminstone i kategorin sällsynta vildbin.
För första gången på 40 år observerades ett silvergökbi i landet. Tidigare fynd hör hemma på Öland. Aldrig tidigare har arten noterats i Östergötland.
Tur och skicklighet
- Väldigt mycket tur, en aning skicklighet och mycket överraskande, säger professor L. Anders Nilsson om att han lyckades hitta silvergökbiet.
Till vardags jobbar han vid Evolutionsbiologiskt centrum i Uppsala. I somras hade han som expert på vildbin länsstyrelsens uppdrag att inventera ett tiotal områden i Östergötland. En del av de vildbin han letade efter är oerhört sällsynta arter och precis som det akut hotade silvergökbiet på väg att dö ut.
- Finspång kan vara den enda plats på fastlandet där silvergökbiet finns kvar, kanske till och med den enda i landet eftersom det inte gjorts några observationer på Öland på så länge.
L. Anders Nilsson berättar om den 5 augusti förra året, en kylig dag. Han var på väg från Uppsala till sommarstället i Bohuslän, men passade på att göra en avstickare till Finspång. Regnet hängde i luften - inte världens bästa förutsättningar för att inventera solälskande vildbin.
Blommande ängsvädd
I ett område med blommande ängsvädd stannade han upp. Den är värdväxt för många pollinerande insekter. En del vildbin - som guldsandbiet - tankar aldrig nektar och pollen någon annanstans.
- Och jag fick faktiskt syn på några guldsandbin, en art som aldrig tidigare noterats i Finspångstrakten.
Tur två gånger om
L. Anders Nilsson småskrattar vid minnet. Att hitta guldsandbiet var i sig en förutsättning för att silvergökbiet skulle kunna leva på samma plats. Silvergökbiet parasiterar nämligen på guldsandbiet genom att honan lägger ägg i deras bon.
Så plötsligt fick han syn på ett rödbrunt bi på marken alldeles intill en albuske. Färgen fick honom att haja till och ana att han hade något sällsynt framför sig. Kylan gjorde biet passivt. Stilla och lugnt lade han håven på vildbiet. Så var det infångat.
- Redan i fält misstänkte jag att det kunde vara ett silvergökbi, men tvekade ändå. Att jag fick syn på det var en ren slump. Om jag tittat åt ett annat håll hade jag missat det.
Sista sommaren?
I ett par timmar sökte han sedan av området i hopp om att hitta fler silvergökbin. Men icke.
- Kanske fanns det 10-20 exemplar totalt i somras, men eftersom vädret var så ogynnsamt är det tveksamt om arten klarat sig.
L. Anders Nilsson är pessimist. 2010 kanske blev dess sista sommar.
Även om det var första gången arten upptäcktes i Finspångstrakten så har väl silvergökbin funnits på platsen i evärdliga tider och överlevt somrar med dåligt väder tidigare?
- Så är det naturligtvis, men arten är inne i en sådan nedåtgående spiral att det kan räcka med en dålig sommar för att de få exemplar som finns inte ska kunna föra släktet vidare. Även antalet guldsandbin var litet och är ytterligare en begränsande faktor för silvergökbiet.
Blir museiföremål
Infångad i ett observationsrör och placerad i en kylväska fick det rödbruna vildbiet följa med på resan till Bohuslän.
- För att göra en bombsäker identifiering var jag tvungen att avliva biet och undersöka det i mikroskop. Gökbin är svåra att artbestämma. Man tittar efter mikroskopiska detaljer, till exempel de tornar som finns på bakskenbenet, hur dessa taggar sitter och hur många de är.
Borde inte silvergökbihonan ha släppts tillbaka levande där du hittade henne när arten är så hotad?
- Utan att studera det här exemplaret i mikroskop hade det aldrig gått att slå fast att det var ett silvergökbi. Då hade vi gått miste om den här upptäckten.
Var finns det nu?
- I min beläggsamling och kommer sedan att sparas i Evolutionsmuseet i Uppsala.