Ja, för där i kören kom nämligen Elisabet Tollwé att stanna, ända fram till lördagens julkonsert i Hedvigs kyrka då julen sjöngs in. Hur det skulle kännas, visste hon inte när den här intervjun gjordes över en kaffe latte på Nelins i fredags förmiddag.
– Nu har jag ju bestämt mig för att sluta, men jag vet inte förrän efter hur det kommer att kännas. Vi får se!
Beslutet att sluta har vuxit fram. Det finns en hel del andra saker som pockar på uppmärksamheten i den nu 68-åriga Elisabets liv; ordförandeskapet i W:6 damklubb, engagemanget i Förbundet Blödarsjuka, och så de åtta barnbarnen. Dagens pensionärer undrar ofta hur de hann med allt förut, när de jobbade, så även Elisabet.
– Men man har ju mer tid nu, säger hon och exemplifierar med att man som pensionär inte har lika många måsten, som att komma iväg tidigt på morgonen.
Hon har älskat sin kör, och allt det som den gett henne. Men ändå; känslan av att kunna åka till stugan under påsken utan dåligt samvete, att kunna åka till Stockholm lite oftare och ta hand om barnbarnen som finns där, att kunna ägna sig åt andra engagemang, det lockar.
– Att vara med i en kör på den här nivån kräver ganska mycket. Ibland, när vi övar inför en konsert, kan det vara fyra kvällar i veckan.
Det är ändå med ett visst vemod som hon numera inte längre tillhör S:t Olofs Oratoriekör. Alla som någon gång sjungit i kör, eller som gör det nu, vet vilken lycka, vilken eufori man kan hamna i när endorfinerna frigörs och far runt i kroppen.
– Det är ett teamwork, en sådan gemenskap att sjunga i kör! Om man är trött när man kommer dit, är man pigg när man går hem. Man mår bra av det i hela kroppen – det är nog därför det ökar, att allt fler sjunger i kör, säger hon.
Under en period i livet drabbades familjen av sjukdom och då var kören Elisabets räddning.
– Att bara få gå iväg, sjunga, och tänka på något annat. Det räddade mig, säger hon.
Från starten där i Hedvigskören, där Elisabets mamma sjöng och sedermera även hon själv, har det blivit en hel del repertoarer genom åren med allt från högmässor och klassiska Bach och Brams, till olika samarbeten med exempelvis Bel Cantokören, Norrköpings symfoniorkester och opera-sing-a-long, Jesus Christ Superstar och Chess tillsammans med Karin och Anders Glenmark.
– Jag har gillat blandningen, säger Elisabet.
Sedan flera år sjunger även Elisabets döttrar Anna och Emelie i kören.
– Vi umgås på ett vuxet sätt. Det är härligt!