Det framgår i polisförhör med dem som jobbar med vargarna i Kolmårdens djurpark.
– Den största gruppen vi haft, uppger en av de mest erfarna rovdjursskötarna efter dödsattacken i juni 2012 då en 30-årig kvinnlig zoolärare och vargguide dödades av vargarna i Farkasflocken.
Personal på Kolmården och andra vargexperter tror att storleken på den aktuella vargflocken kan ha haft betydelse för det tragiska som hände i ett av varghägnet denna regniga söndagsmorgon på Kolmården då den 30-åriga kvinnan bara skulle in och hälsa på sina ”vänner”.
– Det ska inte vara fler än fyra vargar i en flock, säger en person i ledande befattning efter dödsolyckan.
Vargflocken bestod vid dödsattacken av åtta treåriga varghannar som växt upp tillsammans hemma hos en anställd på djurparken. Från början, 2009, var de nio nyfödda vargar som fördes samman från olika djurparker. En av dem avlivades sommaren innan dödsattacken då han var opålitlig och ofta kom ”farande med öppet gap”.
Den 30-åriga kvinnan som dödades var en av fyra vargguider som varit med och nappat dem från det att de var nyfödda till dess att de blev åtta veckor.
– Hon var den som hade den bästa kontakten med vargflocken, säger en av de mest erfarna rovdjursskötarna efter att det ofattbara hände.
En annan kollega säger:
– Vargarna avgudade henne, hon var som en mamma för dem.
Kolmårdens djurpark har haft socialiserade vargar sedan början av 1980-talet. Guidningar har funnits sedan början på 90-talet.
Trycket från allmänheten var, enligt personal, stort innan olyckan 2012. Så stort att man höjde priset till 1000 kronor per besökare. Vid varje guidning fick det vara max 15 besökare. Efter en incident började man vara två guider. Men det var för att ”hålla koll på besvärliga besökare, inte på vargarna”, uppger insatta personer.
Flera berättar i förhör att den här kullen skiljer sig åt från tidigare vargar. Inte bara när det gäller storleken på vargflocken.
– De var mer självständiga och det gick inte att lita på dem, säger en person som själv råkat ut för en vargincident.
Den norska vargexperten Runar Næss är inne på samma linje.
– De är mer stressade och rädda, säger han och framhåller att han var av den åsikten redan året innan dödsolyckan då han besökte Farkasflocken som dödade zooläraren.
Men han ser inte antalet vargar som det största problemet.
– 8-9 vargar av samma kön behöver inte vara något problem. Problemet är all personal som har varit ovan och som hoppat av under resans gång, säger han.