Härifrån kan man lyssna till Fjällmossens tystnad
"En av landets tystaste platser finns i Kolmården", kunde man läsa i fredagens Folkbladet. Närmare bestämt någonstans på Fjällmossen, en mil från Krokek. Och där råkar nu Karl Magnus Peurell ha sitt fritidsboende. Så vi åkte dit, för att lyssna till tystnaden. Men givetvis också för en pratstund.
"Fjällmåssen" av år 1701.
Foto: Titti Olovsson
Från vägen mellan Krokek och Kvarsebo har vi svängt upp på den synnerligen slingriga skogsväg, som efter någon halvmil för fram till denna mycket lilla by. Ömsom kallas den Fjällmossen, ömsom Skogsbygden.Här blickar vi mot en samling utspridda byggnader, stora som små men alla oföränderligt faluröda med vita knutar. I skogsbrynet ligger den lilla stuga, som Karl Magnus Peurell och hustrun Inga Arvidsson haft sedan lite drygt 30 år tillbaka. Att platsen har gamla anor framgår redan i stugfarstun. Där hänger en kopia av en "geometrisk beskrifning" av detta "Fjällmåssen", från år 1701.- Ägorna var i stort sett desamma som nu. Jag tycker det är märkligt, att man en gång i tiden bröt mark just här uppe. Mitt inne i skogen var det ju.Öppna ägor
Men alltjämt hålls gärdena öppna. Varje sommar slår bonden gräset som sedan kan bli foder för hästar, som emellanåt har sitt sommarviste här i byn.Hit till byns utkant flyttades Peurells stuga i samband med skiftet år 1850. Den har byggts till något men är i huvudsak från just den tiden.Till stället hör en ladugård och på andra sidan vägen ett f d hönshus, ombyggt till gäststuga. Några gärden ingår också.Där sitter vi nu i skenet från en björkvedsbrasa - med trivsamt lågt i tak, gamla möbler och bokhyllor med bland annat en massa årgångar av Svenska Turistföreningens årsskrift. Kaffe och smörgås bjuds det på. Och så vill vi då gärna få veta mer om stället och omgivningarna.Inte helt tyst
- Visst är det väldigt tyst här, men alldeles tyst är det ju inte. Det måste väl också vara ganska omöjligt att nuförtiden hitta en plats, där man inte hör något av civilisationen, säger Karl Magnus Peurell- När det avverkas skog häromkring hörs det som bara den. Flygplanen från Skavsta passerar förbi här, ganska lågt. Det stör mig inte, men ljuden finns ju där.- Vid bra väder hör man tågen på banan Norrköping-Nyköping. Ibland når ljud från Kolmårdens Djurpark hit, om det nu är elefanter som trumpetar eller vad det kan vara. Men så finns ju naturens egna ljud med vinden i träden, fåglars sång, brölande rådjur, älg som bryter fram genom skogen... allt sådant, som ju hörs särskilt väl i denna relativa tystnad.- Jag har hört lommen ända från Lövsjön. Lommen har ju också ett läte, som kan höras otroligt långt.En ovanlig gäst
Fågellivet är rikt, och mossen drar till sig speciella arter. En gång fick Inga syn på en härfågel, som rentav visade sig vara tillfälligt bofast på platsen. Så märkvärdigt var detta, att fågelföreningen Finks dåvarande ordförande Göran Esbjörnsson kom ut för att få se med egna ögon.Tranor och fiskgjusar hör till inventarierna, även om det genom åren gått både upp och ner för gjusarna. Tydligt bakåt har det däremot gått bakåt för staren, och även för vadarfåglarna:- Storspoven till exempel, den finns ju inte alls som när jag växte upp. Man tycker att det borde finnas mer av den här, i anslutning till mossen.I skogen runtomkring är det gott om svamp - "Inga är en svampfreak" - och förstås blåbär och lingon. Fin skidterräng har man, och många turer har det blivit genom åren. Sprungit mycket har Karl Magnus Peurell också gjort, gammal orienterare som han är.- Men de gamla stigarna har körts sönder av det moderna skogsbruket. Där har det blivit till djupa traktorspår.Allmänningsskog
Vi gör en liten tur i grannskapet. Genom resten av den lilla byn, där några få bor permanent. Omedelbart bortom bebyggelsen vidtar djupa skogen, där en hel del ägs av Holmen. Men också Östkinds Häradsallmänning har skog här, och det ända förbi Kvarsebo. Härav hör ett sextondels mantal till Peurells ägor, vilket ger några hundralappar lite då och då. Grunden till häradsallmänningen är de gemensamma skogsägor, som Vikbolandsbönderna hade här och som de (själva utan någon skog på närhåll) hämtade sitt bränsle från. Transporterna skedde vintertid, då fororna drogs över Bråvikens is. Här ser vi nu på kort tid både kalhyggen och gallringar. Mitt i alltihopa står en kur, som används till att skjuta vildsvin från.- Och där, alldeles bakom de höga träden, säger Karl Magnus Peurell och pekar, där har ni mossen.Kommer aldrig dit
Men ut på denna myrmark som milslång sträcker sig in i Sörmland, på jakt efter en plats som ingen egentligen vet var den finns, kommer vi nu aldrig. Till sådant saknar vi både tid och skodon. Vi nöjer oss med att få veta, att den finns där bakom granskogen. Att tysta platser har aktualiserats beror på, att tidningen Land sammanställt tio sådana i Sverige. Med TT:s benägna bistånd har det sedan spridits ut över landet, att en av dessa platser finns just på Fjällmossen.Den klassificeringen går i sin tur ut tillbaka på ett examensarbete, som Maria Westman vid högskolan i Kalmar gjorde i slutet av 1990-talet . Hon studerade då "ostörda områden", som hennes egen term löd, i just Kolmården.För att kvalificera sig som ostörd fick platsen inte ha högre snittnivå på ljudet än 30 decibel. Samma ljudnivå har en viskning från en meters håll, medan ett normalt samtal förs på ljudnivån 65 decibel.Flyget ej med
För att hitta tysta platser använde Maria Westman beräkningsmodeller, där väg- och tågtrafik hade sina genomsnittliga bullervärden. Vissa bullerkällor togs dock överhuvud taget inte med, på grund av svårigheter att mäta dem.Dit hörde då flyget. Om flyget inkluderats, då hade man inte hittat en enda tyst plats i Kolmården. Som det nu var fann Maria tre, däribland Fjällmossen. Därmed då också sagt, att "tyst plats" är en sanning med modifikation. Men visst är det i alla fall ganska så tyst i Fjällmossens by.
Så jobbar vi med nyheter