– Jag är chockad över uppgiften att de anställda inte fick någon introduktion eller stöd av ledningen, säger han i polisförhör.
Han syftar bland annat på det som framkommit i förundersökningen: ”I början jobbade 22 guider med vargarna i Farkasflocken – majoriteten av dem oerfarna djurvårdare. Men de allra flesta hade slutat året innan dödsattacken ägde rum.”
– Det fungerade inte. Ingen av djurvårdarna fick någon introduktion, vi hade verkligen behövt det, säger en djurvårdare, en av många som tyckte det var för obehagligt att vara ensam med vargarna och därför hoppade av.
I slutet, innan dödsattacken, i juni 2012, var det bara fyra vargguider kvar.
Allt gick för fort, framhåller flera av de inblandade i vargarna, i polisförhör.
En av dem menar att vargverksamheten på Kolmården växte för snabbt, ”det blev en för stor business”.
– Förr var det exklusivt att klappa vargar, nu har det blivit en dussinvara, vi producerar fler vargar och det ska gå fortare, uppger en kollega några veckor efter dödsolyckan.
Enligt henne tar det ungefär ett år att få varggruppen och personalen stabil.
– Men då är det mycket pengar som går till spillo, om man kan börja guida när vargarna är ett halvår.
Läs mer: För många nybörjare hos vargarna.
Det här är, enligt Runar Næss, en katastrof.
– Förklaringen som ett par kommer med är att de ska tjäna mer pengar. Olyckan sker på grund av att någon ska tjäna mer pengar, säger Runar Næss i polisutredningen.