17 juni 2012. Den 30-åriga kvinnan som jobbade som zoolärare och vargguide dödades av vargarna. Först nu, nästan fyra år efter den tragiska händelsen, är kammaråklagaren Jan Olof Andersson vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, klar med den komplicerade utredningen. På torsdagen lämnade han in en stämningsansökan och en förundersökning på 1 400 sidor som innefattar 55 förhör med 40 olika personer till Norrköpings tingsrätt.
– Jag har slitit med det här sen 2012, vi har inte vänt på varenda sten utan vi har vänt på vartenda sandkorn. Men vi har ändå inte fått svar på allt, säger Jan Olof Andersson vid den välbesökta presskonferensen.
Han nämner bland annat den döda kvinnans sjukdomstillstånd. Inget i obduktionen tyder på att hon var sjuk vid dödsattacken men enligt anhöriga hade hon flera gånger, veckorna innan olyckan, känt sig yr i huvudet och haft huvudvärk.
– Den rättsmedicinska undersökningen visar att hon dog av yttre förblödning, säger kriminalinspektör Anders Wallberg.
Den springande punkten är enligt åklagaren att Kolmårdens djurpark har varit för naiv när det gäller arbetsmiljön för dem som jobbade med att socialisera vargarna.
– De har inte sett vargarna som farliga djur, säger Jan Olof Andersson.
Detta trots att det bara de senaste åren varit en rad allvarliga incidenter med vargarna. Åklagaren nämner några händelser: 2009 blev en gäst biten i armen och fick sy elva stygn, 2011 betedde sig vargarna mycket aggressivt mot ensam personal i hägnet.
– Men det mest graverande är när en gäst (en 15-årig flicka, reds anm) i april 2012, bara två månader innan dödsolyckan, blev biten i benet och fick sy 17 stygn, säger Jan Olof Andersson som anser att det här borde ha varit en tydlig varningssignal för de ansvariga.
Även arbetsmiljöverket har tidigare slagit ner på arbetsmiljon när det gäller vargarbetet. Dessa brister var inte åtgärdade när dödsolyckan ägde rum i juni 2012.
– Djurparken tog ett medvetet rikstagande när de lät personalen vara ensamma i varghägnet, menar Jan-Olof Andersson.