Från klockan 12 och några timmar in på eftermiddagen har hon en mottagning i gemensamhetslokalen i huset på Ljuragatan 39 där hon har bott i 60 år.
– Jag var 30 år när Inge och jag och våra tre barn flyttade in här 1959. Det kändes lyxigt med två rum och kök och badrum med rinnande varmt och kallt vatten, berättade Inga-Britt när vi träffades hemma hos henne för några dagar sedan.
– Det var bostadsbrist i Norrköping då som nu. När Inge och jag gifte oss 1948 fick vi tag i ett omodernt rum med vatten på gården på Skeppargatan 21. En av morfars bröder tyckte det var för eländigt och hjälpte oss till ett rum med kök på Arbis med värme och vatten. Vi bodde där i nästan 10 år; två vuxna och tre barn. Det blev för trångt och eländigt, sa Inga-Britt
Hon tog mod till sig och ringde till Hyresbostäders direktör Karl-Erik Anebäck som hon kände till genom bekantas bekanta. Hon presenterade sig som "Harrys kusin" berättade om bostadsbehovet och gjorde klart att hyran fick vara högst "184 kronor i månaden" om familjeekonomin skulle gå ihop. Några dagar senare ringde Anebäcks sekreterare och meddelade att det fanns en tvåa på Ljuragatan 39.
När Inga-Britt var fjorton år började hon på AB Åke Bergs näsduksfabrik på Drags fabriksområde. Där jobbade hon i fem år.
– När vi gifte oss ville inte Inge att jag skulle arbeta så sedan dess har jag varit hemmafru mer eller mindre hela tiden. När vi ville bygga ett sommarställe ute i Lindö så sa Inge att "då får du hjälpa till men lön räcker inte". Då lyckades jag få jobb på Möller & Co och sorterade hålkort tills den avdelningen la ner. Då fick jag gå över till säljavdelningen för storkök och det var så roligt. Efter fyra år flyttade hela firman till Örebro och då var det roliga slut, berättade Inga-Britt Johansson.
Vi bläddrade lite i högen med pressklipp som Inga-Britt tagit fram. I ett klipp från 1999 rapporterade kollegan Sören Boström i Folkbladet om att Inga-Britt fått ett stipendium på 10 000 kronor av Hyresbostäder: "Ljuras "socialchef" prisas" var rubriken.
– Jag fick stipendiet för att jag var en god granne kan man säga. Många vände sig till mig när de ville ha hjälp med saker och ting i sitt boende och på annat sätt. Jag hjälpte gärna till. Min gubbe Inge sa ofta att "måste du styra med så mycket?" men jag tyckte bara det var roligt.
Föreningslivet är viktigt för Inga-Britt. Det började med Unga Örnar i Ljura.
– Barnen kom hem och sa att Unga Örnar "behövde mammor" som ställde upp. Så jag gick dit och sen fortsatte det av bara farten med Hyresgästföreningen, Socialdemokraterna, kyrkopolitik och med PRO. Det jag har kvar nu är styrelsen i PRO Ljura och så är jag ombud i Fonus. Och så ska jag börja i S-föreningen "Gamla Gardet", berättade Inga-Britt.
Hennes tre barn är nu mellan 65 - och 70 år gamla. "Herregud, hur gick det till?" skrattade Inga-Britt och skakade på huvudet.