Och förra veckan fick Kneippbadens Rotaryklubb en förhandslyssning på det 2,5 timmar långa föredraget som Charbel Gabro kommer med till Stadsbiblioteket den 9 februari. Här handlar det om kulturskillnader, integration, om heder och om hur såväl etablerade svenskar som nyanlända kan göra för att underlätta integrationen. Allt, väl förankrat i hans egna erfarenheter som syrisk flykting i Sverige i början av 1980-talet.
– Jag har mina egna erfarenheter från när jag och mina föräldrar kom hit till Sverige, med alla kulturkrockar och alla missförstånd. Jag vet hur dåligt bemött jag blev i min skola och i min fotboll och därför vill jag ge nycklar till hur man kan agera bättre, säger han.
För föreläsningen handlar inte bara om att ge råd till hur de nyanlända bättre ska förstå sig på Sverige och den svenska koden; det handlar minst lika mycket om hur svenskar kan göra för att bidra till integrationen, "det är först när man förstår sig själv som man kan börja möta andra på riktigt", som han säger:
– Det är minst lika viktigt åt båda hållen. Jag vill ge verktyg till etablerade svenskar i hur man kan nå nyanlända, eller människor med en annan etnisk bakgrund. Sedan vänder jag på steken och ger undervisning i vad man ska tänka på som nyanländ.
Föreläsningen riktar sig främst till skolpersonal, elever och kommunanställda som jobbar med skolan, eftersom det är den världen Charbel Gabro tänker sitter på nyckeln till en lyckad integration: det är här de finns – de påverkbara ungdomarna:
– Där jag kommer från handlar det om kollektivet, där litar man inte på staten. Det finns inga skyddsnät som här i Sverige, säger han och utvecklar hur många av de problem som uppstår handlar om just den kollektiva tanken då barn skyddas, kanske mer än i hemlandet; hur, ofta pappan i familjen, kontrollerar barnen i ett försök att skapa någon slags kontroll överhuvudtaget i ett nytt land med nya värderingar:
– Kommande generationer kommer förstå att de inte behöver kollektivet på samma sätt. Och där har skolan en stor och viktig uppgift; inte att uppfostra men att skapa demokratiska medborgare!
Han tänker att just tiden är det som behövs innan kommande generationer hittat sin plats i det "svenska". Den första generationen menar han oftast inte har den kapaciteten:
– Den första generationen som kommer hit lever i sorg. De har fått kapa sina liv, sin uppväxt, sitt förflutna, för att rädda sina barn. De lever i en sorg, som man inte bearbetar. Man pratar inte om det, det är en skam att gå till en psykolog och söka hjälp, säger han.
Han förklarar även hur kulturen absolut inte ska överges, men:
– Det bästa vore om man kunde balansera det nya med det gamla, ens kultur, religiösa övertygelse.... Man måste kunna inkludera det svenska för att få ett välfungerande liv, för att inte hamna i utanförskap, eller i en subgrupp som bara består av likasinnade. För då kan det skapas andra sanningar.
Vad tänker du om oroliga röster som höjs om självutnämnda "shariapoliser", om hederskulturen och frågan om det ens är möjligt att kombinera denna typ av religiositet med lagar som i ett land som Sverige?
– Det är en svår fråga, och jag sitter inte på alla svar. Jag tror att det handlar om tid. Och om utbildning. Och då handlar det inte om olika aktiviteter, utan om riktig utbildning. Inga brev som skickas, för det läser ingen. Men om mitt överhuvud, imamen, prästen eller klanledaren som har mandat säger en sak, då blir det en sanning, säger Charbel Gabro, som kallar sig integrationist:
– Man måste satsa på någon ledare som är bra för folket och som i sin tur kan sprida det goda budskapet, vad Sverige står för.
Om de olika partiernas uppradande av extra poliser för att lösa situationen, säger han:
– Det släcker bara bränder! Man bara flyttar problemet. Det behövs ett stort förebyggande arbete.
Vad hör du om vad människor som flyr till Sverige tänker om landet? Vet de hur våra lagar och vårt leverne ser ut?
– De flesta har en bild av att Sverige är möjligheternas land, drömmarnas land. Jag har hört att många tror att det finns en vägg där man kan gå och hämta pengar. De tror de kan få allt, att Sverige är rättigheternas land. Men när de kommer hit så är det byråkratiska jättejobbigt, asylprocessen tar lång tid, det blir ingen bra start, säger Charbel Gabro.
Här har Sverige många utmaningar – som om man lyckas lösa kan bli ett väldigt bra resultat, menar han:
– Det finns mycket som är positivt med invandringen. Titta på mig! Jag gör något många inte gör: jag åker runt och vidgar hjärtan!
Han har en uppmaning till alla:
– Hur kan du som läser detta bidra till ett bättre Sverige? Alla kan vi göra något litet, vad är ditt lilla?