Brist på epilepsimedicin: "En rädsla hela tiden"

Just nu är det brist på flera olika läkemedel i Sverige. Det handlar bland annat om flera akuta läkemedel.

Epilepsimedicinen är ett av dem, vilket drabbar dem som lever med epilepsi väldigt hårt. Anne Marie Wallin har levt med epilepsi i stora delar av sitt liv. Hon har under lång tid inte märkt av sin sjukdom eftersom medicinen har hjälpt henne.

– Jag hade tidigare varit anfallsfri i 19 år med hjälp av medicinen. Jag har levt ett normalt liv och inte märkt av det alls, säger hon.

Men för några månader sedan vändes världen upp och ner. På apoteket lät de meddela att hennes vanliga medicin var slut.

– Jag fick panik. Jag ringde till sjukhuset och de sade att den inte går att få tag på. De sade att jag var tvungen att byta medicin.

Beskedet kom plötsligt

Den nya medicinen gjorde dock att hon fick så pass svåra biverkningar att det påverkade hennes vardag.

– Jag blev jättesjuk och fick sjukskriva mig, och då fick jag ännu en ny medicin. Men då fick jag i stället två anfall hemma i badkaret. Hade inte min man varit hemma hade jag drunknat. Jag fick då gå tillbaka till den förra medicinen igen men fick då ännu ett anfall.

Anne Marie Wallin säger att beskedet om att medicinen inte gick att få tag på kom väldigt plötsligt och att det tar flera månader för kroppen att vänja sig vid en ny medicinering.

– Det gör mig besviken. Jag hade önskat att de kontaktat mig redan förra våren när Läkemedelsverket sade att den här medicinen kommer att försvinna för då hade jag inte behövt ha den här oron. De borde varit lite mer på tårna, för det här ska inte kunna hända i Sverige.

"Det blir en rädsla hela tiden"

Nu när det har uppstått brist på läkemedel finns en oro kring vad som kan komma att hända med de nya medicinerna.

– Det känns otryggt för man vet ju inte ifall den nya medicinen också kommer försvinna. Det blir en rädsla hela tiden och det är jätteobehagligt.

Sedan hon fick reda på att hennes medicin var slut har det varit tufft.

– Det har varit väldigt jobbiga månader och det värsta har nog varit det psykiska. Att jag inte kan gå ut själv, att jag inte kan köra bil, att jag inte kan sova.

– De senaste månaderna har känts som en skugga och det kommer ta tid innan jag kommer få tillit till den nya medicinen. Jag har inte haft så här kraftiga anfall sedan jag var ung. Det har varit kaotiskt, säger Anne Marie Wallin.