Gustav Mandelmann kallar sig levnadskonstnÀr. Hur blir man det? kanske nÄgon undrar. En spretig utbildning Àr nog inte nödvÀndig, men Gustav har lyckats fÄ ihop de olika bitarna till en helhet.
Det började med fiolspel pĂ„ kommunala musikskolan. Han tog en medicine kandidatexamen â ett försök att tillmötesgĂ„ sin pappa apotekarens drömmar om att sonen skulle bli lĂ€kare.
Som lÀkare sitter man emellertid inomhus om dagarna, och Gustav ville ut. Han utbildade sig inom trÀdgÄrdsodling pÄ SÀbyholm i Upplands-Bro. Han lÀste till journalist för att fÄ skriva och berÀtta, och han sökte till konstskola för att han lÀngtade efter att utveckla sin nyfikenhet och skaparlust.
PÄ konstskolan trÀffade han sin hustru Marie, och livet tog en ny vÀndning. Inte bara för att han hade trÀffat kvinnan han skulle dela sitt liv med, utan ocksÄ för att sjÀlva skolan, Gerlesborgsskolan i BohuslÀn, var en sÄ inspirerande miljö.
Lekfullt skapande
Rektorn Per Liljenberg hade skapat en mötesplats för folk frĂ„n alla tĂ€nkbara olika bakgrunder. PĂ„ skolan kunde de mötas, samtala och lĂ„na av varandras idĂ©er. NĂ€r Gustav och Marie sĂ„ smĂ„ningom köpte gĂ„rden Djupadal pĂ„ Ăsterlen ville de att gĂ„rden skulle bli en liknande mötesplats. En trĂ€dgĂ„rd för lekfullt skapande, men ocksĂ„ för ett allvar â att odla och hĂ„lla djur och framstĂ€lla allt en fyrabarnsfamilj kan behöva för sitt uppehĂ€lle.
Drömmen om att bedriva jordbruk och vara sjÀlvförsörjande delade de redan nÀr de trÀffades. För Gustavs del kom drömmen paradoxalt nog frÄn hans pappa. AlltsÄ samma pappa som arbetade för ett lÀkemedelsföretag och ville att Gustav skulle gÄ lÀkarlinjen.
Men pappan hade ocksÄ drömmar om att bli jordbrukare och leva av jorden och de rena rÄvarorna. HÀlsa var viktigt i familjen, och Gustavs förÀldrar pratade ofta om naturliga rÄvaror.
ââJag vĂ€xte upp pĂ„ Lidingö, och dĂ€r var det otroligt pinsamt nĂ€r man tog hem kompisar och mamma och pappa höll pĂ„ och stycka en halv ko pĂ„ köksbordet, sĂ€ger Gustav och skrattar.
ââDe var riktiga hamstrare bĂ„da tvĂ„, lustigt nog. Och min pappa framför allt. Han var vĂ€ldigt upptagen av tanken pĂ„ hur man skulle leva ett sunt liv med Ă€kta grejer.
Fadern Àr med
Pappan köpte en gÄrd i SmÄland, men arbetet hindrade honom frÄn att vara dÀr sÀrskilt mycket. Det blev mest Gustav och hans mamma och syskon som bodde pÄ gÄrden. Med Djupadal kÀnner han att han förverkligar sin faders dröm om att bli lantbrukare.
Ââ Jag har med mig min pappa pĂ„ axeln. Han sitter och tittar, och jag vet att han Ă€r med mig. 'Bra Gustav, det hĂ€r Ă€r livet', skulle han tĂ€nka om han sĂ„g mig. Och jag vet att han ser mig, sĂ„ det gör ocksĂ„ min dag. Jag har med mig generationerna bakĂ„t.
Numera har Gustav Mandelmann Àven med sig generationen framÄt. Som nybliven, stolt morfar till en liten Helle pÄminns han om nÀr hans fyra barn var smÄ. Nu Àr det dags för nÀsta generation att uppleva och lÀra sig under besöken pÄ Djupadal. Och Gustav Àr gÀrna en lÀrare, han tycker om att dela sin entusiasm och förmedla sin kunskap till mÀnniskor som Àr nyfikna. Det Àr en del av glÀdjen med besöksverksamheten pÄ gÄrden.
Det vackra
I takt med den ökande populariteten för Mandelmanns trÀdgÄrdar har de fÄtt begrÀnsa antalet besökare och börja ta intrÀde. Det gÀller att fÄ tid över till arbetet, och för varandra. Gustav och Marie har ett pÄgÄende samarbete, dÀr de kompletterar snarare Àn kopierar varandra. De möts i bÄdas vilja att göra nÄgot konstnÀrligt med gÄrden.
Ibland fÄr dock Marie pÄminna Gustav om att skönheten Àr lika viktig som funktionen i varje nytt projekt.
ââHon sĂ€ger ofta, âmen Gustav, glöm inte att det mĂ„ste vara vackert ocksĂ„â. Om jag hade fĂ„tt hĂ„lla pĂ„ sjĂ€lv dĂ„ hade det kanske inte alls blivit en jĂ€ttevacker gĂ„rd. Hon har alltid den invĂ€ndningen, och det Ă€r bra.