Närmare bestämt på Brandkårsmuseet i Simonstorp, där en bild av Skinnet nu sitter uppe på en vägg i deras fikadel, tillsammans med bilder av andra pensionerade brandmän som idrottat.

– Jag hörde det, så det är väl bäst att jag åker ut till Simonstorp och kollar min museibild, säger Skinnet med ett leende. Och samtidigt ta en koll på alla bilar och brandkårsmaterial som finns samlat där.

Hur känns det att ha gått i pension som brandman?

Artikelbild

| Det är här på Räddningstjänstens station i Kvillinge, som man startat med sedan att hänga upp pensionärs-tröjor i taket.

– Det känns bra, efter alla år som jag tjänstgjort. Totalt blev det drygt 41 år som brandman, och det lär vara svårslaget, eftersom de flesta brandmän inte får så många tjänstgöringsår.

– Man får ju gå vid 58 år, men jag har trivts jättebra och klarat testerna varje år, så åren har runnit iväg.

Varför blev du brandman?

– Det var mycket för att jag spelade fotboll i IFK Norrköping och då fick jag bättre arbetstider än på byggfirman Siab, där jag jobbade innan. Jag var ju ledig ofta för matchen med IFK och då gick det att ändra skifttider, om det behövdes.

Dina bästa minnen från IFK-tiden?

– Det är väl SM-silvret 1984, då vi föll mot IFK Göteborg med 1-5, men jag gjorde i alla fall tröstmålet.

– Sedan fick jag vara med om många fina internationella matcher, mot bland annat Roma och Southampton. Det var härliga fotbollsfester, som finns kvar i minnet.

Går du ofta på dagens IFK-matcher?

– Jag ser i princip alla matcher.

Och vad tycker du?

– Ärligt talat har jag lite svårt med taktiken. Jag tycker det händer för lite och man spelar bollen för mycket runt på mittfältet, öst-väst, istället för att attackera mer, nord-syd. Den taktiken tycker jag mer om, men givetvis hoppas jag IFK klarar att hänga med i toppen, gärna med lite mer nord-syd framöver...

Vad gör du helst på fritiden nu när du gått i pension?

– Sedan många är spelar jag golf och är med i Norrköpings-Söderköpings golfklubb och det har jag ju mer tid för nu. Dessutom är vi flera i familjen som spelar golf och det är ju kul.

– Visserligen har jag gått upp från 4,5 i handicap till 10,2, men det beror mest på att jag inte slår bollen lika långt längre, som när jag var yngre.

– Förutom golfen, har vi även en sommarstuga och numera tio barnbarn i familjen, så det känns som det alltid finns något att fylla tiden med.