- Du måste skriva Kalle! Annars vet ingen jäkel vem jag är, säger Slavoljub, eller okej, Kalle, Radojcic när vi träffas hemma hos honom i Svarttorp i Hävla.
Solens strålar glittrar höstlikt i den nästintill spegelblanka Stöparen som breder ut sig ett stenkast från mansgårdsbyggnaden. Vid vattenbrynet har en gammal "tvättmaskinsbyggnad" förvandlats till ett strandhugg av rang med vacker utsikt över sjön. Kalle dukar fram tårta och kaffe.
- Så klart vi ska fika! säger han.
Och att få något lyxigt att äta är något Kalle är van vid när han är ute på sina knivsliparresor. Kanske har du sett honom på Färgargårdens höstmarknad, där han står med sin knivslip? Övriga året håller han dock till på helt andra platser i Sverige. För sedan 1992, då han slutade som verkstadsmekaniker på Hävla bruk, har han varit sin egen och åkt runt till restauranger och hotell för att slipa knivar. Han tar med sig slipmaskinen, packar upp och slipar.
Dålig utbildning
Och har man restaurangkök som arbetsplats är det väl helt i sin ordning att få lite i magen när man är klar. Men det får inte bli för lyxigt.
- Inga strån i kors, brukar jag säga. Du vet sådana där som alltid ska bygga upp all maten på hög. Nej tack! Lägg ut maten så man ser vad det är för något i stället. Och så brukar jag säga "du har spillt här" när de duttar ut såsen. Häll på ordentligt i stället! säger Kalle och skrattar.
Han förklarar att han har hela Mellansverige som arbetsplats. Nyligen har han skaffat några nya kunder i Sälen och när han är borta ser han till att boka in flera kunder. Det kan bli några dagar, ibland en vecka, iväg från gården i Hävla. Kunderna består av hotell och restauranger, ibland "celebra kockar". Några namn vill han dock inte nämna. Knivarna behöver slipas med jämna mellanrum, mellan en till tre månader.
- Det beror på hur man sköter sina knivar. Sköter de dem sämre får jag mer jobb på kniven och det är dåligt för både dem och mig, säger han och förklarar att han tycker att kockar får alldeles för dålig, nästintill obefintlig, utbildning på knivar.
- Sedan kommer de ut och ska jobba med knivarma och vet inte hur man ska ta hand om dem, säger Kalle.
"Din jäkel"
I stället lär de sig av kändiskockarna på tv, för det som sägs på tv är "hugget i sten" som Kalle säger. En gång tröttnade han på en sak som han tyckte Mat-Tina gjorde fel i sitt tv-program och ringde upp och skällde ut henne.
- Hon skrapar med kniven på skärbrädan, säger han och visar hur hon först skär och sedan skrapar bort de skurna delarna med kniveggen mot skärbrädan.
- Så ska man inte göra! Dels skrapar man bakterier från skärbrädan och så viker sig eggen på kniven. Vänd på kniven i stället och skrapa, säger han.
En tid efter samtalet gav sig Kalle till känna när de två träffades på ett evenemang.
- "Jaså var det du din jäkel" berättar Kalle att Mat-Tina reagerade på det hela.
Inga cirkuskonster
Kalle förklarar att han inte gör sina påpekanden för att vara en "besserwisser", utan för att hjälpa till. Samma sak när han vill att kockarna ska ha så perfekta, skarpa knivar som möjligt.
- Kockarna jobbar med kniven hela dagarna och det frestar på axlar och händer om man jobbar med slöa knivar. Dessutom är skaderisken större om man har slöa knivar, förklarar han.
Alla har väl en kniv eller flera därhemma som används vid matlagning. Kalle tycker att man ska satsa på en kniv i 300-kronorsklassen, att den helst ska vara svensk, "stålindustrin har lagt ner mycket resurser på att utveckla knivar" som han uttrycker det, och att man ska använda ett skärpstål, som "riktar eggen", innan varje användning.
- Då behöver man inte fundera på om eggen är centrerad eller inte. Använda lugna, lätta drag. Ett par stycken räcker. Det är ingen hastighetstävling eller cirkuskonster! säger Kalle.
Lämna in kniven för slipning hos ett proffs tycker han man ska göra några gånger om året.
- Hur ofta man gör det beror på hur matintresserad man är och hur man sköter sina knivar.