Från Stureplan till Idrottsparken.
På fem dagar.
Till fots.
Vilken idiot gör något sånt?
En advokat från Stockholm med rötterna i Norrköping och som sedan barnsben är, det har vi hans eget ord på, "en fanatisk IFK-supporter". Och förlorar man ett vad så gör man. Det här ingick Håkan med vännen och finansmannen Anders Lönnqvist i våras:
- Om IFK kom etta till femma i superettan skulle jag vinna en fotbollsresa vart jag ville. Kom IFK sämre skulle jag gå till Idrottsparken från Stockholm. Det kändes som att stjäla godis från ett småbarn.
- Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle förlora.
- Men man måste stå vid sitt ord.

<span class="mr">Kompisen lösteas av
</span>Så det var bara på med promenadskorna och ett möte med asfalten. Tillsammans med kompisen Thomas Hall gav han sig iväg i onsdags. Hall klev av i fredags och avlöstes av vännen Christian Ackefors. Klockan var runt halv ett på söndagseftermiddagen när han stapplade fram de sista meterna och möttes av IFK-tränarna Stefan Hellberg och Tony Martinsson och ordföranden Roger Ekström.
De sista kilometerna hade han haft sällskap av ett gäng sympatigående IFK-fans. Kungsgatan fram artade sig till en triumfärd. Söndagsflanörer vände sig om och applåderade.
Själv sa Håkan:
- Känner ni lukten av Idrottsparken. Vilken underbar stad Norrköping är!
Men om fötterna kunnat tala hade de skrikit, om vaderna fått ge sin berättelse hade de ältat smärta, om låren fått återge sin färd genom tre län i dis, dimma och novembermörker hade de tjatat om stelheten.

<span class="mr">Irrade i Flemingsberg
</span>Vid Parken fick han en flaska champagne, en full uppsättning IFK-kläder, men skönast var massören Bosse Almcrantzs händer.
- Lite mer, sa Håkan när Bosse knådat i över en halvtimma.

<B>+ Dum fråga, men hur känns det?</B>
- Jag är helt slut, fötterna är värst. Det har varit fruktansvärt jobbigt, stönar Håkan medan Bosses fingrar gräver sig in i muskler och muskelfästen.

<B>+ Vad har varit värst? </B>
- Det var när jag kom till Sillekrog. Då hade jag svårt att äta och det kändes inget vidare.
Och så var det irrfärden vid Flemingsberg söder om Stockholm första kvällen.
- Vi tänkte att vi skulle vinna lite tid och genade. Tyvärr kollade vi inte kartan ordentligt, hamnade i en skog och plötsligt stod vi med fötterna i ett träsk.
Medan Håkan ligger på massagebänken ringer det i ett i mobiltelefonen. Det är vänner som hör av sig, radio och tidningar. Liggande på bänken ger han en direktintervju med Sveriges Radio.
- Det är ju sjukt vilken uppmärksamhet det blivit. Jag känner mig som naken-Janne i Farmen. Vilket spektakel. Det hade varit bättre om det skett i det tysta. För vi är ju förlorare, både jag och IFK Norrköping.

<B>+ Till sist, har du gått så långt får chansen att ge ditt budskap till IFK Norrköping till nästa säsong? </B>
- Det tackar jag för. Jag har funderat en del kring det, jag har ju haft tid för det de senaste dagarna...säger Håkan och skrattar.

<B>+ Okej, kör!</B>
- Gå ut och ha kul, ha roligt på planen. Om du går till jobbet och ser fram emot, presterar du. Det har låst sig för spelarna och det har handlat mycket om att gå i försvarsställning den här säsongen.
Gå var ordet.