"Jag tittade ut - såg glassplitter överallt"

Det tilltänkta offrets namn står varken i portuppgången eller på dörren högst upp, men Skatteverket bekräftar att det är han som bott där sedan 1 november i fjol.

Om namnet inte heller stod på dörren för en vecka sedan kan det kanske vara en förklaring till att gärningsmannen tog fel lägenhet.

En av de boende i trappuppgången är 80-årige Boutros Mousa. Han hade just druckit ett glas vatten i köket vid kvart över sex när det small.

– Jag tittade ut och såg glassplitter överallt.

Efter tio minuter kom tre polisbilar.

– Polisen gick in och tittade i min lägenhet sedan evakuerades jag och fick bo hos min son tills jag fick flytta tillbaks. Jag förstår inte vem det är som gör något sånt här, det bor bara bra människor här, säger Boutros Mousa.

En man i 25-års åldern är fortsatt misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse efter att ha släppts av åklagaren i brist på bevis i förra veckan, trots att polisutredningen även innefattar försök till mord var eller är mannen inte misstänkt för det brottet.

Sima Abdullahad och hennes familj bor i närheten. Hon hörde inget av smällen, utan det var när hennes syster som bor närmare ringde som hon förstod att något hänt. Hon jobbar som fritidspedagog på Söderportens skola alldeles i närheten och där har det varit en del oro bland eleverna.

Hennes egen son går på högstadiet och får inte vara själv ute efter klockan åtta på kvällen.

– Man blir rädd. Om det så händer tusen gånger så blir du rädd varje gång, säger Sima Abdullahad.

Hon har hört att några i området vill flytta, men inte hon.

– Vi tror på polisen och att de kan ta hand om oss. Varje dag och kväll är det många polisbilar i området, de stoppar folk och kollar efter droger.

Åke och Birgitta Liljeqvist har också bott i området. Länge. 1995 flyttade de in i sitt radhus efter att ha bott i en lägenhet i närheten i sedan 1972.

–  I 47 år har vi bott här, säger Birgitta som tidigare jobbade som dagbarnvårdare.

Hon menar att skillnaden då mot nu är att då var alla barn svenska, nu är nästan alla invandrare.

–  Det finns ingen gemenskap längre, var och en sköter sitt, men det är ingen som stört oss och här finns många fördelar som närheten till butiker, spårvagnen och staden.

Enligt Sima Abdullahad är ansvar lösningen på problemen i Hageby.

–  Vi måste uppfostra våra barn att sköta sig och samhället bra. Alla vuxna måste ta ansvar.