Vittnesmål om traffickning
Människohandlare, sexköpare och utsatta kvinnor.Alla får de berätta sin historia i Världskulturmuseets nya utställning "Trafficking".Personliga vittnesmål blandas med allt från polisens eget bildmaterial till verk av internationellt kända samtidskonstnärer.
När Världskulturmuseet gör sin första nya utställning sedan museets öppnande i december 2004 är temat en brännande het samtidsfråga - trafficking. Det handlar om de miljontals människor, främst kvinnor, som årligen är till salu över hela världen. Kvinnan på bilden har ingenting med utställningen att göra. Foto: Sven Karsten/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Bakom står globala nätverk, tätt sammanbundna med annan brottslig verksamhet, och enorma pengasummor är i omlopp. Bara i Sverige omsätter människohandeln, framför allt för sexuella ändamål, ungefär 500 miljoner kronor om året.
- Det är ett otroligt viktigt ämne, en brännande het samtidsfråga som bara måste synliggöras, säger Bianca Leidi, utställningsproducent på Världskulturmuseet.
"Trafficking" är museets första nya utställning sedan de slog upp sina portar för snart två år sedan. På sätt och vis är den en naturlig fortsättning på den utställning om hiv och aids som tidigare visades på samma våningsplan.
Samtidsinriktat
Den stämmer väl överens med Världskulturmuseets uppdrag att vara samtidsinriktat och inte bara beskriva världen genom etnografiska föremål. Bianca Leidi berättar att utställningen dels bygger på omfattande research, dels på att ge de inblandade en egen röst.
- Vi ville inte berätta någon annans historia, utan låta människorna själva komma fram. Det är förstås inte lätt, eftersom det både är skambelagt och kan vara förenat med livsfara, säger hon och fortsätter:
- De exempel vi har med på utställningen är otroligt starka människor som klarar av att berätta om vad de varit utsatta för. Vissa citat har ibland varit nästan outhärdliga att ta del av.
För att fördjupa diskussionen ytterligare valde museet att även bjuda in ett 30-tal samtidskonstnärer. Några av dem, som amerikanska konstnärsduon Richard Lerman och Mona Higuchi, arbetar ofta med frågor kring mänskliga rättigheter.
Inspelat gränsljud
På Världskulturmuseet visar de ett verk bestående av en taggtrådsliknande växt som ringlar sig likt ett stängsel genom rummet. I högtalarna hörs ett gnisslande, oroväckande ljud.
- Det är ljud som spelats in på fyra olika platser längs med gränsen mellan USA och Mexiko, förklarar Richard Lerman.
Han säger att allt fler människor försöker komma till USA i hopp om att tjäna stora pengar, men också att både drog- och människohandeln har ökat kraftigt de senaste åren.
- Vi flyttade till Arizona 1994. Bor man där är det inte möjligt att omedveten om vad gränsen innebär, säger Mona Higuchi.
3 000 ryska dockor
Den israeliska konstnären Yifat Gat är på plats med verket "3 000 a year". Det är en installation som likt en vägg kopplar samman 3 000 ryska dockor. En för varje kvinna som årligen säljs som sexslavar till Israel från Ryssland och andra östeuropeiska länder.
- Verket fungerar som en minnesvägg för de här kvinnorna, på samma sätt som man brukar göra minnesmonument för krigsoffer. När du kommer närmare verket märker du att varje docka har enskilda drag. Att alla är olika, säger Yifat Gat.
Andra konstnärer som deltar är Jill Renée Smith från USA, holländska fotografen Ad van Denderen och Praba Pilar, som är multimediakonstnär med rötter i Colombia och USA. Från Sverige märks bland andra fotokonstnären Moa Karlberg.
Så jobbar vi med nyheter