Den 2 oktober 1918 ser Östergötlands Folkblad (ÖF) annorlunda ut än den brukar. Man har valt att ägna en helsida åt den hemska händelse som inträffat dagen innan vid Getå och som fortfarande är den värsta tågolyckan någonsin i Sverige. Underrubriken på sidan lyder: ”Hundratals personer dödade eller skadade: en del krossades då vagnarna drogos ned med den 8 meter höga banvallen, andra inklämda bland brinnande vagnsspillror. Fasansfulla scener vid katastrofen: ingen möjlighet att bringa de nödställda undsättning, enär det störtade tåget plötsligt blev ett enda eldhav.”.
I dessa dagar sker många aktiviteter i Norrköpingstrakten för att högtidlighålla 100-årsdagen av den tragiska tågolyckan där banvallen brast och tåget rasade ner i Getåravinen. Vid denna tidpunkt hade man ett betydligt enklare biljettsystem vilket märks i den osäkerhet om antalet dödsoffer som skiner igenom i artiklarna som ÖF publicerar dagen efter olyckan. Det underlättas inte heller av att många fallit offer för en förtärande eld som brutit ut i några av de nedrasade vagnarna där folk satt fastklämda.
I en kommuniké från Järnvägsstyrelsen står att läsa: ”I de spolierade vagnarna torde 125 personer ha befunnit sig. 75 skadade införda till Norrköping och 14 till Nyköping. Antalet dödade omöjligt att exakt uppgiva.”.
Vid denna tidpunkt hade endast sex av de avlidna identifierats, av vilka merparten var tågpersonal, och det fanns också rykten i svang att det skulle funnits skolbarn på tåget. ÖF skriver: ”En uppgift att ett femtiotal barn varit med tåget och omkommit är högst osannolikt.”. Senare har det fastslagits att åtminstone 42 personer dog.
Man kan konstatera att tidningarna då inte skiljer sig så mycket från dagens press i vissa avseenden: här finns gruvliga historier som i sin detaljrikedom nästan överträffar nutida media. Här finns till exempel rubriken ”Lokeldarens förskräckliga slut” där lokföraren berättar hur eldaren klämts fast och sträckt ut armarna efter hjälp då plötsligt kokhet ånga forsat ut från ångpannan och dödat mannen.
Naturligtvis sänder Östergötlands Folkblad också ut en reporter som tar sig till platsen med ett tåg som under färden möter motgående tåg fraktandes döda och skadade mot Norrköping. Reportern är uppenbart tagen av sina upplevelser: ”Sedan vi letat oss fram genom mörker till platsen för den förfärande tilldragelsen och så småningom lyse anskaffats, fingo vi en uppfattning till fullo av vad som hänt. Där låg lokomotivet slungat ned mot den nedanom samt parallellt med banan löpande landsvägen. Intill, men något upp mot stigningen låg en hop järnvägsvagnar, ännu då i brand. Under spillror och lågor låg ett antal förolyckade människor, små och stora, man vet inte ännu hur många. Vi äntrade upp till ruinerna och möttes av ett det ohyggligaste os: brinnande människokroppar. På ett ställe, där vagnar rasslat samman till en oredig röra, sågs en fasaväckande mängd av söderslitna kroppar, dem lågorna inte hunnit förtära innan brandmanskapet vann överhand med sin uppgift. Det var en syn, som aldrig förgår eller kan glömmas.”.
Som vanligt när olyckor av denna dignitet skapar kaos visar sig de lägsta mänskliga sidorna hos somliga. Under rubriken "Tjuvar och banditer framme" berättar ÖF om plundring som startade ganska snabbt: "De trängde sig in på olycksstället som hyenor, och restaurantvagnen plundrades på både pengar och dryckesvaror".
Dessa vittnesmål visar väl om inte annat att vissa saker i den mänskliga naturen inte förändras.