– Vi har jobbat ganska länge med trygghets- och trivselfrågorna, och resultaten är bättre i år, kommenterar fritidsgårdschef Lars Zetterholm siffrorna som bland annat visar att 93 procent av besökarna trivs på fritidsgården.
– Något som jag tycker är viktigt att lyfta fram är att 90 respektive 93 procent av ungdomarna säger att personalen alltid reagerar om någon blir utsatt eller kränkt. Det är något vi tycker är mycket viktigt, fortsätter verksamhetschef Anders Pantzar.
Även bland personalen är trivseln hög – 91 uppger att de är goda förebilder, vilket är en siffra som är likvärdig med besökarnas svar.
– Vad som är trygghet och vad som är trivsel är ju upp till var och en. Men vi har jobbat mycket med de här frågorna, säger Lars Zetterholm.
I år är det 60 år sedan de första fritidsgårdarna öppnades i kommunen. 2007 firades 50-årsjubileet med utställning på Stadsmuseet, i år blir firandet av annan sort.
– Vi har lite funderingar på vad ska göra, men det blir nog inte en utställning, utan snarare olika arrangemang i höst, säger Lars Zetterholm.
Då, på 60- och 70-talen, fanns 19 fritidsgårdar. För tio år sedan var siffran 14, vilket är samma som nu. I höst kan dock ännu en adderas till den siffran, då en ny fritidsgård, i form av ett "allaktivitetshus", ska öppnas i centrala delarna av Norrköping.
Kommunens fritidsgårdar riktar till 10-12-åringar och till tonåringar. I den nya vänder man sig till "äldre tonåringar och uppåt".
– Inget är klart än, mer än att det blir start till hösten och att det ska bli i en centrumlokal. Vilka aktiviteter den ska innehålla får besökarna vara delaktiga i planeringen av. Vi kan ju sitta och hitta på saker, och så är man helt fel ute, förklarar Lars Zetterholm.
Så är det redan på fritidsgårdarna i dag, och på Frinavet i Navestad, som Folkbladet besökte i höstas, bildar ungdomarna en förening där aktiviteter bestäms. Och det är just tonåringarna som hittar allt mer till fritidsgårdarna. Lars Zetterholm tror att det just beror på den här delaktigheten.
– Jag tror även det beror på att vi har förändrat vårt arbetssätt, och till exempel jobbar mer uppsökande i skolorna. Vi kan ju inte bara sitta och vänta på att de ska komma till oss; skolan är ju obligatorisk men hit går man ju för att man vill. Att de väljer att komma till oss visar att det är tryggt och att ingen blir kränkt. Man kan vara som man vill!