”Så fort skogen börjar efter industrierna så svänger du höger. Det finns en skylt med Lunddalen och så kör du grusvägen ett par kilometer tills den tar slut”, sa kollegan Magnus på Finspångsredaktionen när jag ringde och frågade om vägen.
Målet var att träffa några aktiva verksamhetsledare från Friluftsfrämjandet. De har hållit till på Lunddalen vid sjön Bleken sedan 1950-talet någon gång. Först hyrde de av skogsbolaget Fiskeby. 2004 friköpte Friluftsfrämjandet fastigheten och marken av Holmen. Att det var Fiskeby Bruk ena gången och Holmen AB andra gången beror på att Holmen under en period ägde stora delar av Fiskeby.
Torpet där föreningen höll till de första decennierna i Lunddalen och den gamla bastun och den nyuppförda eldhärjades nämligen i anlagda bränder under 2003 och 2004. Samma period utsattes flera föreningslokaler i Finspång för pyromandåd. Att med den hotmiljön – någon ansvarig pyroman har vad ja g förstår aldrig fällts i domstol - bygga ett nytt hus och bastu och omklädningsrum var inte helt riskfritt kan man tänka. Men så blev det.
Ute vid Ramstorpsvägen finns det inte bara en utan faktiskt tre skyltar som pekar in mot höger. På en av skyltarna står det ”Vattenverk” tydligt och klart. De andra två skyltarna är gjorda av trä som av väder och vind och oljebehandling har blivit brunsvarta och i princip oläsliga. När jag i den mörka vintermorgonen riktar bilens helljus mot de två träskyltarna så kan jag ana att det står ”Lunddalen” på den ena och ”Friluftsfrämjandet” på den andra.
Grusvägen tycks drabbad av tjälskott så det vill till att ta det lugnt om den arma bilen ska hålla ihop hela vägen fram. Här och där ser jag att det nyligen har fyllts i grus i flera av de värsta hålorna på vägen.
Det visar sig senare när vi sitter och samtalar i stugan i Lunddalen att det är stugfogden Jan-Erik Fors och hans hustru som har åkt några vändor med bil och släp lastat med grus efter vägen.
”Hustrun körde och jag gick efter och så öste jag i grus där det behövdes mest”, berättade Jan-Erik. Han har kommit in som medlem i Friluftsfrämjandet ganska så sent i livet. När barnen var små var de med och då var Jan-Erik och hustrun med som föräldrar.
”Vi bodde tidigare i skogen och vi älskar skogen så när Jens Rinman (ordföranden i Friluftsfrämjandet i Finspång) frågade mig om jag ville bli medlem så tänkte jag att visst ville jag bli det”, sa Jan-Erik Fors.
Han verkar vara mycket förtjust i uppdraget som stugfogde. Jan-Erik – oftast i team med hustrun – är ute och fixar och donar med saker och ting mest varje dag. Han har också hand om uthyrningen av stugan.
”Företag hyr av oss för ”get together” aktiviteter och privatpersoner hyr för födelsedagskalas och sådant. Fler och fler upptäcker vilken fin miljö det är härute; och ändå väldigt nära Finspång”, berättade Jan-Erik Fors.
Lunddalen ligger väldigt vackert; inget snack om den saken. En perfekt plats att främja friluftande på. Vilket är vad föreningen har hållit på med i 76 år i Finspång. Men det finns många platser som främjar friluftsaktiviteter.
Gunnel Gustafsson är kassör i föreningen och ledare för de naturcyklingsutflykter som genomförs flera gånger om året. Hon och Torbjörn Falkerby planerar också de populära ”Ö-resorna” som genomförts i 16 år. Gunni Nilsson är styrelseledamot och har ett särskilt ansvar för Tomtefirandet andra advent och för de vinteröppna söndagarna då det bland annat serveras våfflor på Lunddalen. Lennart Persson är ledare för skridskor och kajak. Nils-Olof Persson är vandringsledare. Åke Kinnander är sekreterare och kajakledare och hjälper till med allt som är utomhus. Nästa fredag berättar jag mer om alla dessa friluftare.