Pia Gripenberg är reporter och krönikör på DN:s ekonomiredaktion. Häromdagen tog hon upp det stundtals heta ämnet om bristen på kvinnor i börsbolagens styrelser.
Med en enkel matematikövning visar Gripenberg "att om det i styrelserna för 253 svenska börsbolag lyfts ut en man och han ersatts med en kvinna skulle andelen kvinnor öka till över 40 procent."
Pia Gripenberg frågar sig hur svårt det egentligen kan vara att få till något sådant?
En högst berättigad fråga.
40 procent är just den gräns för det underrepresenterade könet som från och till brukar nämnas som en lämplig andel i en eventuellt kommande lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser. "Hot" om att införa en sådan lag i Sverige framförs då och då i debatten. I en intervju med Ekoredaktionen förra lördagen luftade till exempel finansminister Anders Borg sina funderingar om lagreglering inom några år om inte näringslivets valberedningar såg till att på egen hand lösa saken med hjälp av exempelvis Gripenbergs handfasta matematiklektion.
Svenskt Näringslivs ordförande Jens Spendrup triggade igång debatten om kvinnor, styrelser och kompetens genom ett uttalande i Ekots Lördagsintervju den 8 februari. Om man bara lyssnar till vad Spendrup faktiskt säger i intervjun så är den våldsamma uppståndelsen obegriplig.
Han säger att han inte är feminist eftersom han inte riktigt vet vad det betyder och eftersom han i det stora hela inte "gillar ismer" av något slag förutom humanism. Jag är heller ingen vän av ismer. Feminismen har jag dock tagit till mig vilket har berikat mina perspektiv på samhället. Jag har hur som helst svårt att se att Spendrups åsikt är av det slaget att den borde orsaka en mediestorm?
Han säger bestämt nej till lagstiftning om könskvotering av bolagens styrelser eftersom han anser att marknadsekonomin bygger på fritt ägande och fritt beslutsfattande i bolagen. Vilket är en principiell inställning till alla former av statlig inblandning som det väl vore märkligt om inte näringslivets ordförande torgförde?
Han säger att kvinnor "historiskt" inte har varit särskilt aktiva som företagare men att kvinnor nu "kommer med storm" och att bristerna i representationen snart kommer att vara borta. Och att de bolag och valberedningar som inte fattar vad som är på gång - och därmed missar kompetens - får stå sitt eget kast. Vilket knappast är särskilt upprörande; eller hur?
Han säger inte att det inte finns ett tillräckligt antal kompetenta kvinnor för det antal styrelseuppdrag som krävs. (Efter flera genomlyssningar av det ljudklipp som finns på Ekots hemsida kan i vart fall inte jag komma till någon annan slutsats.)
Min poäng här är emellertid inte att försöka försvara Jens Spendrup för vad han sagt. Mitt syfte är tvärtom att rikta kritik mot vad han inte säger. Svenskt Näringsliv borde självklart vara samhällets främste pådrivare för att företagen offensivt ska samla på sig all tänkbar ny kompetens. Som världen ser ut nu för tiden så betyder det att styrelserna kommer att fyllas av kvinnor. Pia Gripenbergs 253 stycken är bara en försiktig början.