Varför lyfter det inte i opinionen för Stefan Löfven och Socialdemokraterna? Borde inte S gynnas av att Moderaterna har tappat en sjättedel av sina väljare sedan valet 2010? Vad ska till för att Socialdemokraterna ens ska nå sitt uppsatta mål om att vinna 35 procent av rösterna i höstens riksdagsval?
Frågor av det slaget som ovan diskuteras allt oftare i pressen och vid de tillfällen då politiskt intresserade människor träffas. Ett exempel är att SVT:s Agenda ska dryfta ämnet med Stefan Löfven och gäster på söndag kväll.
Jag vill inte ge sken av att sitta inne med några bestämda svar. Men frågorna är intressanta och väl värda att diskuteras utifrån flera olika vinklar och vrår.
I grunden känner jag mig tveksam till de förutfattade meningar som frågorna utgår från. Socialdemokraterna har nu en tid legat mer eller mindre parkerade på opinionssiffror runt 33 procent. Vad säger att det är ett klent resultat?
Konkurrensen om väljarna har hårdnat betydligt sedan de dagar då S var ett 40+ procentsparti. Utöver att tre nya partier har tillkommit som tillsammans samlar drygt 20 procent av väljarna så har Moderaternas lägstanivå höjts ansenligt.
De avgivna rösterna utgör 100 procent. Att Socialdemokraterna i det helt förändrade läget skulle behålla röstandelar från förr är självfallet helt fritt att önska och hoppas på. Särskilt realistiskt är det dock inte. Snarare är det väl så att ett valresultat runt 33-35 procent i september 2014 bör bedömas som ungefär likvärdigt med till exempel 1982 då S samlade ihop 45,6 procent i riksdagsvalet?
Två av de nya riksdagspartier som tillkommit sedan 1982 utövar lockelse på skilda delar av socialdemokraternas klassiskt breda och sammansatta väljarkår. Moderna storstadskvinnor med ett solidariskt sinnelag kan tänka sig att rösta med Miljöpartiet. Unga och halvgamla män från (forna) brukssamhällestrakter med missnöje och samtidsförundran i sina sinnen kan attraheras av Sverigedemokraterna.
Lägg därtill att mer vänsterinriktade sossar eggas av ett vänsterparti som nu upplever en av sina mer pigga perioder sedan 1917. Moderaternas gir mot mitten har dessutom gjort partiet mer valbart för manliga yrkesarbetare som annars rutinmässigt röstat på S.
Stefan Löfven tog över rodret i ett läge då Socialdemokraterna var nära systemkollaps. S gjorde ett snabbt och distinkt lyft i opinionen med ungefär åtta procentenheter. Sannolikt har vi därmed redan upplevt Lyftet. Vilket naturligtvis inte utesluter att partiet under de kommande sju månaderna kan knapra åt ännu lite mera väljarstöd.
En stor del av väljarna är fortfarande osäkra på vilket parti de ska rösta på. När det framemot hösten börjar bli dags att bestämma sig kommer de allra flesta att påverkas av i fallande ordning sakpolitiska frågor, möjligheten att rösta för en stabil regering och av förtroendet för partiernas ledargestalter.
Socialdemokraterna är starka i åtminstone två av dessa tre grenar. Det är inte så illa.