En utredning ska granska hur domstolarna dömer i de fall då straff ska utmätas för gärningsmän som gjort sig skyldiga till hot och våld mot politiker. Torsten Angervåg som är chefåklagare i Norrköping har uppdraget att kartlägga domstolsutslagen. Angervågs utredning lär visa om det finns någon saklig grund för demokratiminister Birgitta Ohlssons (FP) önskan om strängare straff för brott mot politiker.
När riksdagen diskuterade det politiska våldet tidigare i veckan var stödet för Ohlssons linje tämligen blekt. Vare sig justitieminister Beatrice Ask (M) eller socialdemokraternas Morgan Johansson visade någon entusiasm för Folkpartiets förslag.
Det är en högst rimlig tvekan som Ask och Johansson bär fram. Justitieministern pekade på gränsdragningsproblem gentemot andra som i vid mening arbetar i "demokratins tjänst". Domare, åklagare och poliser är personer som i sina yrken har fronttjänstuppdrag när det gäller att verkställa politiskt beslutade lagar. Civilpersoner som axlar rollen som vittnen i våldsbemängda rättsfall är helt omistliga för rättsstaten. Journalister som ger sig i kast med att avslöja kriminella nätverk har stort värde för den modiga öppenhet som är en av demokratins grundläggande förutsättningar.
Jag kan mycket väl tänka mig att det finns fog för skärpta straff för de som på olika sätt hotar och våldför sig på människor som yrkesmässigt och civilt gör insatser som demokratin och rättsstaten är beroende av. Att skilja ut politiker från denna krets vore - för att tala med Morgan Johansson - "fel väg att gå."
Enligt Christina Höj Larsen (V) var det snudd på "satir" att just sverigedemokraternas riksdagsgrupp tog initiativ till gårdagens riksdagsdebatt om det politiska våldet. SD håller sig som bekant med riksdagsledamöter och lokala företrädare som ofta förekommer i direkt våldsamma sammanhang på krogar, på gator och torg och på slemma hatsajter på nätet.
Visst hade det därför varit smakfullt om partiets företrädare Richard Jomshof anslagit en något mer självkritisk ton i debatten. Nu är ju som bekant smakfullhet inte en av SD: s bästa grenar. Jomshof uppehöll sig därför vid våld och hot från vänster- och islamistiska extremister.
Jomshof var emellertid inte ensam om att omoget visa upp sin oförmåga att bestämt ta avstånd från politiskt våld; alldeles oavsett vad för slags skruvad ideologi som huliganerna bekänner sig till. Dessvärre gav sig även Morgan Johansson ut i de tassemarker där visst våld bedöms annorlunda än annat våld.
Johansson var i och för sig tydlig med sitt avståndstagande till hot och våld från slagsmålsvänstern. Men likafullt kände han sig nödgad att hävda att det är det "högerextrema våldet som växer" och att polisen därför bör prioritera arbetet mot högervåldet.
Att argumentera på det viset är att sänka sig till sverigedemokratisk nivå. Oavsett vem som "började" och oavsett vad som "växer" så är det enda värdiga förhållningssättet från riksdagen att våld och hot är våld och hot. Punkt.