Andreas Schleicher är biträdande chef för utbildningsavdelningen på OECD. Han är därmed ansvarig för PISA-mätningarna där skolresultat från 65 länder jämförs med varandra. Skolfrågor är storpolitik i Sverige. Vilket de blygsamma svenska resultaten i just PISA starkt bidragit till. Så här ett drygt halvår före riksdagsvalet går det knappt en dag utan att något parti söker uppmärksamhet genom att lite småflummigt och på känn sprätta i väg några miljoner eller miljarder till någon del av skolan.
Andreas Schleicher behöver inte bry sig om den politiska upphetsningen i Sverige. Den djupanalys av de svenska skolproblemen som Schleicher lämnade till regering och riksdag i tisdags skär som en laserkniv rakt igenom de för dagen mest politiskt populära förslagen som singlar i debattvinden.
OECD har ett rikt jämförelsematerial när den svenska skolan speglas i PISA. 65 länder betyder 65 olika uppsättningar av utbildningspolitiska traditioner och kulturer.
Varje land har kort sagt sina egenheter och särdrag som skapar svårigheter för den som vill utföra jämförande studier.
PISA håller sig dock till en strikt modell. Exempelvis räknas kostnaderna för en att ta en elev genom skolan från sex till 15 års ålder om till USA-dollar. Sverige kommer högt i kostnadsligan. Bara nio länder satsar mer pengar på grundskoleeleverna. Över en viss nivå finns det enligt PISA dock inga klarlagda samband mellan mer dollar och bättre resultat. De svenska kostnaderna är skyhögt över den nivån.
Den svenska skolan utmärker sig även genom sin centralstyrning av läroplaner och skoldagens innehåll. Vilket går på tvärs mot vad PISA anser kännetecknar framgångsrika skolsystem där skolornas pedagogiska frihet och ansvar är utmärkande drag.
Jämfört med övriga länder har de svenska skolklasserna få elever. Enligt PISA finns det inga fastlagda samband mellan klasstorlek och kunskapsresultat.
Sverige tillhör de allra sämsta i OECD när sådant som "ordning och reda" och arbetsro i skolan mäts och jämförs. Endast ett fåtal länder kan till exempel matcha svenska skolelevers vana att komma för sent till lektionerna. Enligt PISA är sambanden mellan sena ankomster och kunskapsbrister identifierbara på såväl skol- som individnivå. Likafullt anser en stor majoritet av Sveriges rektorer att sena ankomster inte är ett hinder för inlärning och utbildning.
Endast på en punkt sammanfaller den svenska skolpolitiska debatten helt och fullt med kunskaperna i PISA.
OECD jämför ett lands lärarlöner med nationens BNP per innevånare. I Sverige är lärarlönerna mellan 82 och 92 procent av detta mått. I högpresterande skolländer ligger lärarlönerna betydligt högre; 130 procent och högre är inte ovanligt. Skillnaderna mellan svenska lärares ingångs- och slutlöner är dessutom närmast försumbara i ett internationellt perspektiv.
Förhoppningsvis sjunker analysen från PISA in hos i vart fall några politiker. Det är sannerligen inte bara 15-åringar i grundskolan som har anledning att skärpa till sig i skolan.