Skolverket stod i går för den bästa pedagogiska nyheten på länge. I sina nya råd för förskolan lyfter myndigheten bort det tidigare riktmärket om 15 barn per undervisningsgrupp. I stället lyfter man in lokalt omdöme kopplat till uppgift, situation och miljö.
Äntligen en åtgärd som går på tvärs mot den våg av fyrkantigheter som annars väller fram i den svenska skolan!
Skolverket placerar således siffran 15 i förskolearkivet. "Det är barnens behov som ska styra och inte en siffra", säger enhetschefen Ulla Lundqvist i pressmeddelandet. Myndighetens tanke är att de lokalt ansvariga istället ska utgå från "barns bästa" när verksamheten organiseras. De ansvariga cheferna och/eller huvudmannen ska också kunna redogöra för hur de tagit tillvara barnens bästa när de utsätts för kritik och inspektioner. Vilket är betydligt mer pedagogiskt och mänskligt relevant än den nuvarande sifferdoktrinen.
Pressmeddelandet från Skolverket är defensivt hållet. Vilket är högst begripligt. Ovanan att styra genom att bestämma exakt hur och på vilket sätt saker och ting i mänskliga relationer ska utföras är tyvärr mycket utbredd. Sifferkramare finns både till höger och vänster i politiken. Därför är det inte så konstigt att Skolverket i pressmeddelandet endast räknar upp exempel där elevgrupperna "behöver vara mindre" eller där det "behövs mer personal".
Verkligheten är naturligtvis betydligt mer sammansatt än så. Barnens ålder, barnens mognad, personalens kompetens och färdigheter, lokalernas utformning och förskolans elevsammansättning har avgörande inverkan på hur verksamheten bör och kan organiseras.
Skolverkets nya råd innebär i praktiken en skärpning av förskolechefers och kommuners/privata huvudmäns ansvar. Det är en sak att stå till svars för hur man förhållit sig till siffran 15 när kritiken viner runt öronen. Det är en helt annan sak att redogöra för hur man menar att den organisation man valt att arbeta i står i samklang med barns bästa. För att låna ord av poeten och sångaren Mikael Wiehe så väger siffran 15 "lätt som en fjäder" medan barns bästa väger "tungt som en sten".
Förskolan är en av Sveriges absolut viktigaste institutioner. Förskollärarstudier lockar alltfler universitetsstudenter. "Pisas gåta" som just nu plågar Skolsverige har med mycket stor säkerhet sin viktigaste lösning just i förskolans tidiga insatser. Att Skolverket nu uppgraderar förskolans frihet och ansvar är därför mycket välkommet.
Förhoppningsvis är Skolverkets förskoleförnyelse inte bara ett enstaka bloss i natten. Motsvarande nytänkande behövs även högre upp i skolans stadier. Fixeringen vid "lärartäthet" i grundskolan är till exempel analog med kramandet av siffran 15 i förskolan.
Med dagens normer är det helt okej att driva en skola där elever vare sig utbildas särskilt väl eller trivs så länge som lärartätheten är god. Det finns starka skäl att ersätta denna ordning med en modell där ansvaret för "elevens bästa" står i centrum för det lokala pedagogiska arbetet.