En skolarbetsgrupp med knytningar till Vetenskapsakademin publicerade sig på DN Debatt under trettonhelgen. Arbetsgruppens 11 ledamöter var ”bestörta” över den mycket svaga rekryteringen av studenter till ämneslärarutbildningar med naturvetenskaplig inriktning. Dagens svaga tillflöde av nya, yngre och välutbildade lärare är knappast tillräckligt för att klara det kunskapslyft som skolan behöver; inte minst i matematik och andra naturvetenskapliga ämnen.
Kunskapsläget bland nuvarande högstadielärare kan knappast beskrivits som gott. Enligt Skolverket är det endast mellan 7 och 49 procent av lärarna i matematik, fysik, teknik, kemi och biologi som anser sig ha ”tillräcklig utbildning” i sitt ämne. Mellan 34 och 70 procent av lärarna har ”ingen utbildning” i det ämne de undervisar i.
Uppgifterna om ämneslärarnas utbildningsnivåer har kommit upp i dagen som en bieffekt av det stora projektet med Lärarlegitimationer som Skolverket arbetar med. Det är fascinerande att en sådan vital sak som lärarnas utbildning inte förrän nu har ägnats någon systematisk uppmärksamhet från statens sida.
Den skolpolitiska debatten – och politikens uppdrag till Skolverket och Skolinspektionen – har istället handlat om bisaker som antal lärare per 100 elever, vikten av skolbibliotek med pappersböcker, överskott i utbildningsföretag, psalmer på skolavslutningarna, förfasan över det fria skolvalet och ständigt stegrat byråkratitryck mot lärare, rektorer och skolhuvudmän.
Detta märkliga förhållande har möjligen samband med tillståndet för den pedagogiska forskningen i Sverige.
Knut Sundell är docent i psykologi och socialråd vid Socialstyrelsen. För ett par år sedan genomförde han en omfattande granskning av drygt 1400 akademiska avhandlingar inom sju vetenskapliga discipliner; däribland pedagogik. Tidningen Skolvärlden rapporterade om saken 2011.
Ett av målen med Sundells granskning var att ta reda på hur stor andel av forskarna som arbetade med effektutvärderingar i kontrollerad form.
”Det är bara så man kan visa vilka insatser som ger effekt. Pedagogik hamnade i botten. Endast sex procent av avhandlingarna hade som syfte att granska effekterna av pedagogiska arbetssätt”, säger Knut Sundell.
Dessutom var det färre än en tiondel av de pedagogiska avhandlingarna som handlade om metoder som främjar elevers inlärning och utveckling.
Om det är så att vi har en skola som inte har intresserat sig nämnvärt för lärarnas ämneskunskaper och som håller sig med skolforskare som visat ett på sin höjd förstrött intresse för pedagogiska metoder, så ska vi inte bli så förvånade om skolresultaten faller. En skola som inte bryr sig om sina kärnområden kunskap och pedagogik har problem; så är det bara.
Att människor – som till exempel naturvetare – med flera kvalificerade och spännande yrkesalternativ gärna håller minst armlängds avstånd till en sådan skolas lärarutbildningar borde heller inte göra någon bestört.