Nazister är en mer än marginell grupp i Sverige. Som Aftonbladets genomgång visade i helgen är de ledande personerna dömda/ännu ej dömda kriminella halvfigurer som framlever sina dagar i metropoler som Grängesberg, Ludvika och Kungälv. Hade de inte då och då skrikit heil på sina sammankomster så hade det offentliga intresset för dessa personer begränsats till polis, åklagare, offentliga advokater, kriminalvårdspersonal, socialtjänstemän och kronofogden. Det vill säga de delar av den offentliga sektorn som har att hantera kriminaliteten i samhället.
Den lilla flocken nazister i Sverige utgör hot på samma sätt som andra våldskriminella utgör hot.
Nazisterna i Sverige utgör däremot inte på något sätt ett hot mot staten eller mot demokratin. De otroliga överord som använts om de svenska nazisterna under den gångna veckan – sedan överfallet mot en vänsterdemonstration i Kärrtorp förra söndagen – saknar all proportionalitet. Jämförelser mellan dagens Sverige och mellankrigstidens Tyskland med en mycket svag stat, totalkvaddad ekonomi och enorm politisk polarisering borde till exempel inte vara på kartan för tänkande människor.
Nazister är kort sagt ett vidrigt men ytterst perifert fenomen i Sverige 2013. Våra problem som invandringsland handlar om allvarligare och tyngre saker. Gårdagens återupptagna och glädjande stora folkmöte i Kärrtorp tolkar jag som en värdig manifestation för odelbara och lika mänskliga rättigheter.
Mänskliga rättigheter är en fundamental värdegrund för allt upplyst och modernt samhällsbygge. Mycket tyder på att Sverige dras med omfattande strukturella problem i försvaret av de mänskliga rättigheterna. Med all respekt för de praktiska svårigheterna i vardagen är det minst sagt anmärkningsvärt att den svenska skolan ännu inte på ett generellt plan har utvecklat mer kunskaper och färdigheter när det gäller mottagandet av barn som invandrar till Sverige mitt i skolåldern.
Betygsstatistiken visar svart på vitt att ungdomsskolans struktur i vissa delar är diskriminerande och därmed undertrycker många invånares mänskliga rättigheter till kunskaper och goda livschanser. Arbetsmarknaden uppvisar liknande tendenser. Som statsminister Fredrik Reinfeldt korrekt uttryckte saken för något år sedan så är arbetslöshet inget större problem för "etniska svenskar mitt i livet." Medan många andra kan få kämpa åravis för att ens komma i närheten av en chans att kunna försörja sig själv och bygga upp något eget.
Vi har sammanfattningsvis stora utmaningar framför oss om vi ska lyckas förena stor invandring med mänskliga rättigheter och växande välstånd. Manifestationen i Kärrtorp i går visade på god vilja och på bred uppslutning för alla människors lika rättigheter att leva, tänka, verka och finnas. Tack för det.
Nazism har ingenting med mänskliga rättigheter att göra. Dessbättre har de heller inte något med den svenska samhällsutvecklingen att skaffa. Nazis är ett stickspår. Låt det så förbli.