Åsa Romson är språkrör i Miljöpartiet. Stefan Löfven är partiledare för Socialdemokraterna. I går skrev de båda en gemensam artikel på DN Debatt. Det stora med denna händelse var inte innehållet i själva artikeln. Texten bestod i huvudsak av skäll på Alliansen och av rätt så oprecisa variationer på temat att "Sverige har allt att vinna på en smart och ambitiös klimatpolitik".
Det som förtjänar att uppmärksammas är däremot att artikeln skrevs och att båda partiledningarna kände behov av att få den publicerad på Sveriges främsta anslagstavla för politiska utspel.
Det skiljer ungefär 100 år mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. S är ett barn av det sena 1800-talets rykande, dynamiska och stökiga industrisamhälle som då växte fram med samhällsförändrande och urbaniserande kraft. MP är ett barn av det tidiga 1980-talets misstänksamhet och misstro mot storskalig industrialism och stora städer.
Socialdemokratin förkroppsligar sinnebilder av armeringsjärn, grundskola, stora samhällsprojekt, social ingenjörskonst, lastbilar, flygplan och fyrkantighet. Miljöpartiet kan å sin sida tjäna som metafor för fibrer, cyklar, byskolor, naturromantik, vindsnurror och ett slags individcentrerad liberalism.
Eller uttryckt på ett mer personcentrerat sätt: Stefan Löfven är i grunden svetsare från krigsmaterialtillverkaren Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. Åsa Romson har en doktorsexamen i miljörätt från Stockholms universitet.
Under de senaste åren har partipolitikens utveckling i Sverige fört S och MP närmare varandra. På kort sikt har vare sig Stefan Löfven eller Åsa Romson några egentliga alternativ. Alliansen har sin egen klubb, Sverigedemokraterna är för sig själva och Vänsterpartiet vill för allt i världen inte ta risken att malas sönder och samman av regeringsinnehavets kvarnar.
Miljöpartiet behöver Socialdemokraterna för att få en chans att äntligen få chansen att ta regeringsansvar. På motsvarande sätt behöver Socialdemokraterna Miljöpartiet för att äntligen få chansen att komma tillbaka i regeringsställning.
Ömsesidiga beroenden är en alldeles utmärkt plattform för fruktbara samarbeten. Ömsesidighet i beroenden skapar en grogrund för solidariskt ansvar och för ömsint vårdade relationer. Och det lär behövas om det sena 1800-talet ska flytta in på Rosenbad tillsammans med det sena 1900-talet för att styra Sverige på ett vettigt sätt under några år i det tidiga 2000-talet.
Att de båda partierna valt att ha klimatomställningar som ämne för Löfvens och Romsons premiärartikel indikerar att de är beredda att ta tjuren vid hornen. På energi- och tillväxtpolitikens områden syns 100-årsglappet mellan S och MP som allra mest. Listan kan göras lång på sakfrågor där var och en vet att Löfven och Romson inte har spelat eller spelar i samma lag.
Regeringsinnehav och möjlighet till regeringsinnehav är emellertid den främsta drivkraften för partipolitisk förnyelse. Vilket S långa maktinnehav är ett lysande exempel på. Nu har MP och S möjligheten att förnyas tillsammans.