Helgens publicerade undersökningar av de politiska opinionsvindarna visar på en alltmer tydlig tendens: Så här lite drygt 7 månader före riksdagsvalet i höst tyder det absolut mesta på att nästa regering kommer att vara annorlunda sammansatt än dagens. Det finns ett antal kombinationer av partier som kan styra landet på ett rimligt effektivt sätt.
Partikombinationerna ska emellertid inte bara vara "effektiva" ur ett perspektiv där partiernas sakfrågor går att jämka ihop utan alltför många korsade fingrar och Brasklappar. De regeringsingående partiernas medlemmar, väljare och skara av förtroendevalda bör också kunna leva med regerandets krassa vardag.
Under valrörelser kan det hojtas om lite vad som helst som ska upp, ner, bort, fram, öka och minska. Det parti som efter en solitär valrörelse ska sätta sig med andra partier för att jämka ihop ett regeringsprogram får givetvis räkna med att mycket av hojtandet bara blev just hojtande.
Väljare, medlemmar och aktiva politiker i partiet som kan ha trott mer bokstavligt på det som hojtats kan då komma att bli mycket besvikna och rentav upproriska. Vilket i sin tur kan innebära påtagliga risker för den regering där det upprörda partiet ingår.
Partikombinationen M, FP, C och KD kan inte helt räknas bort som ett alternativ för nästa mandatperiods besättning i Rosenbad. Klarar såväl Centern som Kristdemokraterna av att ta sig in i det regeringunderlagsbildande riksdagshuset så kan det tänkas att Alliansen utgör den minst dåliga minoritetsregering som finns inom räckhåll.
Huvudalternativet för dagens måste ändå anses vara ett minoritetsstyre med S och MP. De båda partierna närmar sig varandra gradvis och tillsammans skulle de med dagens opinionssiffror få ungefär 43 procent av rösterna.
Såsom den politiska tillvaron ter sig just nu så har vare sig S eller MP några större anledningar att frukta myterier och interna uppror om de slår ihop sina påsar i en regering. Kärnkraftens framtid hamnar troligen inte i regeringens knä redan under nästa mandatperiod. Skilda uppfattningar om lastbilar och bilar kan säkert hanteras genom storsatsningar på tåg. Vapenexport och invandringspolitik kommer inte att dyka upp som några okända stötestenar. Det finns en huvudsaklig samsyn om de stora dragen vad gäller utbildning och Socialförsäkringar.
Dagens opinionssiffror ger vid handen att det även skulle vara möjligt att bilda en majoritetsregering där Vänsterpartiet ingår. Det är dock högst tveksamt om detta är ett realistiskt alternativ. Visst finns det kloka och insiktsfulla politiker i Vänstern. Partiet tycks dock ha bestämt sig för att bedriva valrörelse helt på egen hand med förbud mot vinster och företag och skattehöjningar som enda profilfrågor.
Partiledaren Jonas Sjöstedt är långtifrån någon dununge i politiken. Och än mindre någon dumskalle. Han vet vad han gör. Strategin kan inte vara någon annan än att dels vilja maxa röstantalet. Och att dels inte vilja gå till historien som den partiledare som slängde bort alltihop genom att sätta sig i en regering.