Elin Naurin är forskare med anknytning till Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. I ett antal artiklar på politologerna.se har Naurin analyserat hur väl några av de senaste svenska regeringarna har uppfyllt sina vallöften.
En av Naurins mer tunga slutsatser är att enpartiregeringar i minoritet är en effektiv regeringsform. Vilket väl inte minst bör ge socialdemokraternas Stefan Löfven lite extra råg i ryggen inför den stundande valrörelsen. Socialdemokraterna har ju som bekant bestämt sig för att gå fram som ett solitärt alternativ i årets valrörelse.
S-regeringarna 1994, 1998 och 2002 uppfyllde drygt 80 procent av sina vallöften. Med tanke på att Alliansen regerade i majoritet under sin första mandatperiod 2006-2010 så ligger det nära till hands att tro att Reinfeldts ministär klarade en högre uppfyllnadsprocent än S minoritetsregeringar.
Så är det dock inte. När Naurin rensat vallöftesfloran från "enkla löften" av arten "vi lovar att utreda detta" eller löften om att inte göra förändringar av det och detta, så visar det sig att Alliansen i majoritet inte mäktar med att uppfylla fler vallöften än S i minoritet. Jämfört med socialdemokraternas regering 1998-2002 var faktiskt Alliansen "signifikant" sämre.
Orsaken är enligt Elin Naurins forskning att koalitionsregeringar generellt sett är mer internt tungrodda. Förhandlingar mellan regeringspartier som är oense kan dras i långbänkar i evighet.
Även Fredrik Reinfeldt finner dock ryggrågande argument i den Naurinska valforskningen. Den svenska Alliansregeringen är klart bättre vallöftesuppfyllare än andra koalitionsregeringar i Europa. Det beror på att de fyra borgerliga partierna hade förberett sig väl och förhandlat flera frågor i botten redan innan valet 2006. När valsegern var bärgad kunde Alliansen därför börja beta av sin vallöfteslista direkt.
Både Löfven och Reinfeldt kan således finna stöd i Naurins forskning för sina respektive strategival i valrörelsens förväntat hårda strid om regeringsfrågan. En väl förberedd allians av partier kan - om de får majoritet - utföra ett minst lika gott arbete som en enpartiregering i minoritet.
Omvänt gäller att en förhandlingsskicklig och pragmatisk enpartiregering kan vara nog så effektiv som en förberedd allians.
Även orosmolnen är tämligen lika fördelade mellan S och M. En allians utan majoritet som måste blanda in ett femte parti i leken kan få stora problem. Stefan Löfvens vallöftesproblem kan bli omfattande om han först efter valet finner sig nödgad att förhandla fram en regeringskoalition med oförberedda partier.
Elin Naurin har även granskat vad för slags vallöften som bryts mest ofta.
Det som sticker ut är att S "bryter en oproportionerligt stor andel av sina arbetsmarknadspolitiska löften." Naurin spekulerar om att en möjlig orsak kan vara LO: s stora inflytande över socialdemokratiska valmanifest. Spekulationen bygger på internationella valforskningsrön om att regeringar med få eller inga "vetospelare" att hantera är mer framgångsrika än andra.
Det ligger nog mycket i detta. Kloka regeringsbildare framöver bör avstå från samröre med partier och parter som har långa vägrarlistor i bagaget.