Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Finspångs hälsa tiger inte still

FOLKBLADET LEDARE2013-09-26 08:05

Att åka till Finspång är alltid lärorikt. I går eftermiddag fick jag lära mig att det finns en ”Östgötakommission för folkhälsa” där överläkaren och professorn i socialmedicin Margareta Kristensson är ordförande.

Folkhälsokommissionen ska sprida kunskaper om hälsoläget i Östergötland. De betar av kommun för kommun. I går framträdde Margareta Kristensson och hennes kollega Annika Larsson på fullmäktigemötet med Finspångs politiker.

Jag var där.

Jag har ett något raspigt förhållande till det här med folkhälsa. Det blir lätt moralkakor om självklarheter som rökning, kost och motion. Kristensson och Larsson fick mig dock på andra tankar.

Margareta Kristensson inledde med att säga att hon helst inte talar om ”folkhälsa” eftersom åhörarna då ofta suckar lätt inombords och börjar tänka på ”morötter och stavgång”.

Nog för att en och annan av de folkvalda i Finspång skulle må gott av lite morötter och fler promenader. Men det var inte därför Östgötakommissionen ville träffa politikerna.

De presenterade i stället fakta om saker och ting i Finspång som har betydelse för medborgarnas hälsa och som politikerna har möjlighet att påverka.

Det riktigt intressanta med Östgötakommissionens attityd till hälsofrågorna var att människorna inte bara behandlas som objekt för mätningar av diverse slag. Visst är hårda data om ”förlorade levnadsår”, barnsjukdomar som de rapporteras från Barnavårdscentralerna, arbetslöshet, socialbidrag och sjukskrivningar intressanta och viktiga. Men självskattade upplevelser av det fysiska och psykiska hälsoläget är av stor vikt för hälsoekonomin i en kommun. Människor är subjekt. Vi kan uppleva att vi ”mår bra” trots att vi enligt objektiva data borde må ganska risigt.

Det är ungefär som med de så kallade ”Salsamätningarna” av skolelevers resultat. I Salsa vägs flera bakgrundsfaktorer in. Om en elev till exempel är barn till föräldrar som har invandrat till Sverige och/eller är lågutbildade så förutsätts bakgrunden försämra elevens resultat.

Översatt till hälsofrågor så kan det antas att ungdomar i Finspång som är lågutbildade ska må sämre än ungdomar med högre utbildning. Men när lågutbildade ungdomar i Finspång svarar på frågor om hur de mår så mår de ungefär lika bra som andra ungdomar.

Att gå runt och må bra i det stora hela kan inte ersätta bra skolutbildningar rakt av. Men det är självklart ett plus för en kommun att hysa unga innevånare som trots utbildningsbrister har en positiv syn på sin hälsa. Det borde vara lättare att pusha för studier och utveckling när målgruppen upplever sig som hyfsat frisk och kry.

Östgötakommissionens hårda data om hälsoläget i Finspångs befolkning var lärorika inte bara för mig utan även för många av politikerna i fullmäktige. På en av bilderna som Margareta Kristensson visade under mötet var kommunens olika bostadsområden och samhällen målade i olika färger för att illustrera människors inkomster.

Inkomstspridningen följer mycket tydligt kommunens geografi. På kafferasten talade jag med flera av politikerna som förvånades över inkomstsegregationens tydlighet i Finspång. Hård segregation är inte bra för någon eller för något. Inte heller för hälsan i befolkningen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om