Utrikesminister Carl Bildt gästade Ekots Lördagsintervju i helgen som gick. Krisen på Krim stod självklart i centrum. Bildt visade upp sin kampanjpolitiska begåvning. Det kändes som om alldeles oavsett vilka frågor han fick av programledaren Monica Saarinen så landade utrikesministerns svar i kritik av Rysslands president Vladimir Putin.
– Du kan väl ändå ha två tankar i huvudet samtidigt, sa Saarinen till slut när hon tröttnade på Carl Bildts ensidiga svar. Jag är övertygad om att Bildt har ett antal samtidiga tankar på gång innanför pannbenet. Men han ville bara tala om en tanke i radion.
– Jag är utrikesminister i en aktuell situation, sa Bildt. Han distanserade sig därmed från skaran av kunniga debattörer och sakkunniga som kan vända och vrida på saker och ting på ett sätt som skulle kunna tolkas som resonabla förklaringar till varför Ryssland gör som hon gör.
Något sådant ville inte Carl Bildt inlåta sig på. "Jag vill inte bli en del av den ryska propagandan", sa utrikesministern när Monica Saarinen förgäves försökte få Bildt att yttra några kritiska ord om Ukrainas regering där bland annat det högerextrema nationalistpartiet Svoboda ingår.
Vilket naturligtvis inte betyder att Bildt har något till övers för Svoboda och liknande partier. Det enda det betyder är att Bildt i den "aktuella situationen" inte ser det som sin roll att vara en debattör som uttrycker alla nyanser. Han rangordnar vad som är mycket viktigt och kommer fram till att det allra viktigaste är att ge stöd till Ukrainas bräckliga demokrati som utsätts för politiska och militära aggressioner av det mäktiga Ryssland.
För demokratier innebär det alltid påfrestningar att umgås med diktaturer. Det går väl an i de fall som diktaturerna håller sig rimligt väl på sin kant. En svensk utrikesminister på officiellt besök i Kina gör det som protokollet kräver och läser upp en not där betydelsen av mänskliga rättigheter och demokrati framhålls. Sedan kan affärer och annat utbyte fortsätta som vanligt.
Även Ryssland har varit hyfsat lätthanterat fram till för bara några år sedan. Men när demokratierna i EU och den gamla och stora Sovjetstaten Ukraina började visa ökat intresse för varandra så slog Putin till med vapenskrammel, med mobilisering av prorysk mobb på Krim och med en snabbt hoprafsad folkomröstning där "ja till Ryssland" vann med det Nordkorealiknande resultatet nittiosju procent mot tre.
I går beslutade EU och USA om sanktioner mot ett antal personer i Ryssland och Ukraina. Sanktionerna är realpolitiskt harmlösa. Om det behövs ett nästa steg så kommer flera ekonomiska samhällsintressen i väst att skadas. Restriktioner mot till exempel Rysslands försäljning av gas skulle i och för sig vara ekonomiskt kännbara för Putin. Men skulle också slå hårt mot energitillgången i Tyskland och andra EU-länder.
I ett sådant läge kommer Bildts en-tanke-i-huvudet-åt-gången-hållning att prövas på allvar. Låt oss hoppas att det inte går så långt.