Villy Bergström har med ålderns rätt skaffat sig många bakgrunder. Bergström kan numera sätta f.d. framför en rad titlar som till exempel fackförbundsekonom, chefredaktör för Dalademokraten och vice Riksbankschef. Titeln som klok och resonerande nationalekonom kommer han dock inte undan. Den får Bergström dras med till döddagar.
I går eftermiddag medverkade Villy Bergström i radions Studio Ett. Han kommenterade och diskuterade Riksbankens beslut om att sänka styrräntan med 0, 25 procentenheter. Bergström var återhållet skeptisk skulle man kunna säga.
Riksbanken är sedan snart 15 år tillbaka en från riksdagen självständig institution. 15 år är en mycket kort tid för en bank som bildades redan 1668.
På bankens hemsida ges ett kort utdrag ur Riksbankens dramatiska historia: "Riksbanken har en 350 år lång historia att berätta. Banken håller stånd mot Karl XII, finansierar frihetstidens krig, figurerar i mordet på Gustaf III, konkurrerar med A.O. Wallenberg, tvingas in i Kreugers affärer, reglerar kreditmarknaden under efterkrigstidens första årtionden och har huvudrollen i kronförsvarets 500 procent. Den ena finanskrisen följer den andra."
Riksbanken har under den absoluta merparten av sin historia varit ett instrument för kungars och regeringars ekonomiska politik. Vilket i den moderna närhistorien innebär att Riksbanken spelade en avgörande roll för den inflations- och devalveringsekonomi som dopade svensk ekonomi under ett par decennier från tidigt 1970-tal och framåt.
När rekordårens stadiga ekonomiska tillväxt började knacka av runt 1970 inleddes en period då ett antal regeringar av olika kulörer beslutade att ge order åt Riksbanken att såväl öka inflationen som att skriva ner (devalvera) den svenska kronans värde gentemot andra valutor. Inflationen gjorde låneräntorna försumbara. Devalveringarna gav den svenska industrin konkurrensfördelar som inte behövde betalas med produktivitet eller innovationer.
Systemet kraschade definitivt 1992/93. Massarbetslöshet och mycket kännbara besparingsprogram inledde Sveriges nya ekonomiskpolitiska tideräkning. 1999 blev Riksbanken självständig. Riksdagen gav banken uppdraget att upprätthålla penningpolitisk stabilitet och uppgiften att säkra ett effektivt betalningsväsende.
Under hela 2013 har Riksbanken utsatts för ett växande politiskt tryck att sänka räntan för att på så sätt bidra till ökad inflation och till en svagare krona. Riksbanken har hållit emot. Inflationstrycket i ekonomin är visserligen lågt. Det finns utrymme för ökad ekonomisk aktivitet utan att riskera Riksbankens målsättning om en inflation runt 2 procent. I den andra vågskålen ligger emellertid den växande skuldsättningen i samhället.
Billigare pengar (lägre räntor) har både för- och nackdelar. I Studio Ett i går sa Villy Bergström att skulderna oroade honom mer än de marginella förbättringar på arbetslöshet och valuta som räntesänkningen kanske kan bidra till. Klokt talat. Det är på tok för tidigt att redan nu förtränga vad inflations- och skuldbubblor kan ställa till med för vanligt folk.