Mats Svegfors har haft mycket med staten att göra i sina dagar. Uppdragen som landshövding, vd för Sveriges Radio AB, statlig utredare i flera olika sammanhang, moderat sakkunnig och statssekreterare i regeringskansliet och som chefredaktör för det delvis statsunderstödda (presstöd) Svenska Dagbladet har givit Svegfors rika kunskaper och erfarenheter om hur staten fungerar.
I senaste numret av Axess Magasin (2-2014) visar det sig också att han har tämligen bestämda politiska och historiskt laddade uppfattningar om hur staten borde fungera.
Axess chefredaktör PJ Anders Linder presenterar en handfull artiklar på temat "Går staten att styra?". I en av dessa artiklar hyllar Mats Svegfors de "motspänstiga jurister i kanslihuset som personifierar det goda i svensk förvaltningstradition".
De här juristerna - kärnan i den "borgerliga och lagstiftande staten" - är inte lättflörtade när reformmakare kommer till dem med käcka idéer och uppslag. De "skakar på huvudet" och förklarar lågmält och entydigt att "så som man hade tänkt göra kan man inte göra", skriver Svegfors.
Den här delen av staten fungerar i princip "synnerligen väl", enligt Mats Svegfors. Hans omdöme om andra delar av staten är mindre smickrande: "Myndighetsstyrning är det lägst prioriterade området i departementen". Intresset för kvalificerad förvaltningspolitik; hur staten ska styra myndigheter och övrig verksamhet är "obefintligt, särskilt i borgerliga regeringar", konstaterar Mats Svegfors.
Han landar i den ödesmättade slutsatsen att allianspartierna "rättvist" kommer att förlora valet 2014 "därför att människor ser att de inte kan sköta staten."
Det är viktigt att komma ihåg att Svegfors inte kan ses som fanbärare för vare sig gammelmoderat gny mot bristande resurser till försvaret eller som företrädare för doktrinära marknadsliberala tankar där "krymp staten" är svaret på alla frågor. Mats Svegfors tror tvärtom att statens ansvar snarare kommer att utvidgas än att snävas in. "Sjukvården, infrastrukturen, utbildningen och forskningen kräver inte mindre resurser i framtiden", slår han fast.
Statens roll i samhället diskuteras mycket sparsamt i de partipolitiska kretsarna. Det krävs oftast att staten får prefixet "välfärds" framför sig för att debatten ska hetta till. Svegfors sätter fingret på det märkliga i detta tillstånd. Staten förfogar i sig själv och via kommuner och landsting över betydande delar av svensk ekonomi. Staten har sista ordet - låt vara delvis tillsammans med EU - inom en rad vitala samhällsområden. Ändå detta politiska ointresse för statlig styrning. Nog är det konstigt.
Svegfors tar bostadsfrågan som ett exempel. Staten har utrustat sig med ett antal myndigheter som har givits makt att lägga hinder i vägen för bostadsbyggande. Men det finns ingen statlig politisk styrning som "motväger alla dessa statssanktionerade särintressen" och som öppnar för det bostadsbyggande som alla inser är nödvändigt.
Svegfors svar på Axess fråga är att staten går att styra. Problemet är att politikerna inte vill.