Fördomar och okunskap är två värdefulla tillgångar för den som vill ha väldigt tvärsäkra uppfattningar om stora och komplexa samhällssystem. När tvärsäkerheten däremot bor granne med kunskaper och insikter så är det oftast den egna agendan som spökar. Vilket svensk skoldebatt är ett utmärkt exempel på.
Utbildningsminister Jan Björklund kallade i går förmiddag till pressträff på Rosenbad för att berätta om att regeringen beslutat om att uppdra åt samarbetsorganisationen OECD att inrätta en skolkommission. Kommissionen ska granska det svenska skolväsendets brister och förtjänster. Kommissionen ska uteslutande befolkas med internationella forskare och experter.
Det är de svenska, nedslående resultaten i OECD: s skolundersökning PISA 2012 som fått regeringen att be om en djupgranskande, internationell och oberoende rapport om förtjänster och brister i det svenska skolsystemet.
Björklunds pressträff hann knappt avslutas förrän Lärarnas Riksförbund sände ut ett pressmeddelande där ordföranden Bo Jansson "välkomnade den oberoende kommissionen" och underströk att "den måste våga vända på alla stenar."
I nästa andetag slog Bo Jansson fast vilka stenar som det skulle vändas på enligt fackets fastlagda agenda. Det kan "inte nog poängteras att den gamla kommunskolan tjänat ut sitt syfte. Den nya skolkommissionen måste ta ställning till heliga kor som bygger på kommunaliseringen, som fria skolvalet och friskolereformen," sa Jansson.
Lärarnas Riksförbund är långtifrån unikt med sin tydliggjorda förmåga att kombinera uppskattning av oberoende stenlyftning med tvärsäkra agendor om vilka problemstenar som det ska lyftas på i skolan.
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin intervjuades av svd.se. i går. Han var inte särskilt förtjust i Björklunds internationella kommission. Fridolin konstaterade att det enligt MP: s agenda "inte behövs mer forskning för att få reda på att elever behöver mer tid med sina lärare."
Svenska Dagbladets redaktion gav även plats åt Ibrahim Baylan (S). Baylan betraktade på goda grunder skolkommissionen som ett ursprungligt S-förslag och var därför tämligen belåten. Han passade dock samtidigt på att slå fast att "det behövs åtgärder här och nu i form av mindre klasser, specialpedagoger, investeringar i lärarna och läxhjälp."
Utbildningsminister Jan Björklund var inte sämre han. På sin pressträff i går sa han sig vara övertygad om att de stora reformer som genomförts under hans ledning kommer att leda till förbättringar i kommande undersökningar från PISA.
Den internationella skolkommissionen är ett bra initiativ. Vi vet förstås inget om resultatet - det kan ju bli allt från ängsliga abstraktioner till något åt det Assar Lindbeckska hållet. Vad vi däremot sannolikt vet är att resultatet inte kommer att passa in i alla inpinkade revir och agendor.
Tänk tanken att kommissionen lyfter på en sten och finner att Lärarfackens agerande är ett av skolans problem?