Statsvetaren och den tidigare Uppsalaprofessorn Leif Lewin har haft regeringens uppdrag att utreda kommunaliseringen av den svenska skolan. I går förmiddag la Lewin sin tjocka lunta ”Staten får inte abdikera” på bordet i Rosenbads pressrum.
En journalist på pressträffen ville få en kommentar från Lewin om påståendet att hans utredning är ett ”beställningsverk” från den allmänt känt kommunaliseringskritiske utbildningsministern Jan Björklund?
”Det är oförskämt att påstå någon sådant”, svarade Leif Lewin.
Jag var där. Och jag håller med professor Lewin. Hans utredning kan absolut inte avfärdas som ett insmickrande beställningsjobb för någon av de fyra statsministrar och sex regeringar som har haft den (skol)politiska makten under de snart 25 år som passerat sedan riksdagen beslutade att kommunalisera skolan.
Leif Lewins slutsats är att kommunaliseringen inte har levt upp till de förväntningar om effektivitet och höjd kvalitet som orkestrerade reformens födelse.
Tvärtom är facit tämligen dystert. Kommunaliseringen av skolan har bidragit till
1. Försämrade studieresultat.
2. Minskad likvärdighet mellan kommuner, skolor och elever.
3. Sänkt status och dålig löneutveckling för lärare.
Exakt vad som har orsakat vad är naturligtvis helt omöjligt att slå fast. Under det kvartssekel som reformen har verkat ute i samhället har en mängd andra och skolpåverkande saker och ting inträffat. Leif Lewin påminde också om det utbredda missnöje som fanns med den "gamla ordningen"; det vill säga statens befälsföring i skolan före 1990. "Dit vill nog ingen människa tillbaka", sa Lewin.
Kommunaliseringen genomfördes av S-regeringen Carlsson. Den följande borgerliga regeringen under statsminister Bildt tog; enligt Leif Lewin i "sann nyliberal anda", bort de statliga styrinstrument som Carlssons regering låtit vara kvar. Sedan 2003 har regeringarna Persson och Reinfeldt steg för steg "stramat upp" statens roll i skolan, sa Lewin.
Utöver detta har bland annat nya lärarutbildningar klubbats igenom minst två gånger, nya betygssystem har införts, ekonomiska kriser har kommit och gått, en friskolereform har införts och skolvalet har introducerats.
Vad som är orsak och verkan i allt detta är mycket komplext. Utredningens grundantagande - kommunaliseringen har inte nått upp till de syften som angavs då reformen genomfördes - tycks dock i mina ögon stå på stadig, vetenskaplig mark.
Den finska skolans framgång i internationella kunskapsmätningar framhålls ofta som ett föredöme för Sverige. "Finlands skola är kommunal", sa Lewin och mer än antydde att det snarare är sättet som kommunaliseringen har genomförts på än nödvändigtvis reformen som sådan som är problemet.
"Lärarna känner brist på tillit från sina arbetsgivare och lagstiftare", sa Lewin. Så sant som det är sagt. Leif Lewins utredning bör framförallt läsas som en beställning av förtroende och autonomi för Sveriges lärare.