Arbetsförmedlingen står i centrum av regeringens senaste utspel i arbetsmarknadspolitiken. På DN Debatt i går konstaterade alliansens fyra partiledare att "det finns ett långt mer omfattande behov av Arbetsförmedlingens insatser i dag än tidigare."
Vi som varit med ett tag i politiken vet att hyllningar av Arbetsförmedlingen inte direkt har utgjort några stapelvaror i borgerliga partiers kommunikation. 2006 var snarare missnöjda fnysningar och antydningar om nedläggning mer legio när Arbetsförmedlingen kom på tal i borgerliga kretsar. Något har således hänt mellan då och nu.
I senaste numret av tidskriften Axess (1-2014) förklarar professor Magnus Henrekson vad som har hänt. Hans analys är att Alliansen har förbrukat de "lågt hängande frukter" i arbetsmarknadspolitiken som fanns tillgängliga vid makttillträdet 2006.
Henrekson skriver att "alliansens bedrift" är att ha hållit uppe sysselsättningen. Trots att befolkningen ökat med 700 000 personer under det senaste decenniet så är andelen sysselsatta som andel av totalbefolkningen lika stor (45,7 procent) nu som vad den var 2006. Bedriften blir inte mindre av att den genomförts "trots en global finanskris som drabbat Europa särskilt hårt och trots en omfattande invandring av lågutbildade", konstaterar Magnus Henrekson i Axess.
De "lågt hängande frukter" som nu ligger tillvaratagna i Alliansens arbetslinjekorg är enligt Magnus Henrekson främst dessa tre:
1. Tjugo år av hög tillväxt och exceptionella reallöneökningar bland tjänstemän har tillsammans med sänkt skatt på tjänster - rut, rot, sänkt restaurangmoms - har banat vägen för snabb tillväxt i tjänstesektorn.
2. Den faktiska pensionsåldern har stigit med nästan fyra år sedan slutet av 1990-talet.
3. Ersättningarna i a-kassa, sjukpenning, förtidspension, socialbidrag och ordinarie pension har sänkts eller frysts jämfört med arbetslöner. Tillsammans med jobbskatteavdraget har detta bidragit till en ökad arbetslust bland alla med arbetsförmåga.
Energikicken från alliansens fruktsallad klingar nu av. Ytterligare försämringar av trygghetssystemen är knappast gångbara politiskt. Pensionsåldern stiger långsammare. Några stora skattesänkningar på arbete är inte aktuella i den politiskt överblickbara framtiden.
I början av 2014 dras Alliansen med ett ungefär lika stort utanförskap som 2006. 1,1 miljon människor står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Trots alliansens "bedrift" har dessutom den arbetslösa andelen av arbetskraften ökat sedan 2006.
Därav Alliansens växande intresse för Arbetsförmedlingen. Regeringen vill skärpa Arbetsförmedlingens förmåga att bistå människor som inte gått ut gymnasiet med fullständiga betyg, utrikes födda, personer med funktionsnedsättning eller äldre som har svårt att komma tillbaka in på arbetsmarknaden efter ett förlorat jobb.
Positivt tolkat kan alliansens utspel betraktas som en signal om att mer aktiva insatser nu är på gång. En mer dyster profetia är att regeringens politiska arbetslinje har kommit till vägs ände. I den profetians tankeriktning öppnar sig en freudiansk tolkning som gör regeringens intresse för Arbetsförmedlingen än mer begriplig och logisk.