Sverigedemokraterna fördubblade sitt väljarstöd mellan 2006 och 2010. Sammansättningen av väljare påverkades dock förvånansvärt lite av den stora framryckningen. I boken "Nya svenska väljare" (Norstedts Juridik 2013) konstaterar författarna och statsvetarprofessorerna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg att SD 2010 "lyckades vinna fler väljare i samma sociala strata som de vann i 2006 års val."
Sverigedemokraternas "sociala strata" domineras av lågutbildade, ofta arbetslösa yngre män med klar landsbygdsprofil som identifierar sig som arbetare. Faktum är att andelen "arbetare" är betydligt högre i SD än vad den är i såväl nya som gamla arbetarpartier.
Alla partier har givetvis sina egna sociala strata. Det speciella med SD är att de är ett av mycket få partier som är i väljartillväxt. Skulle de sammanvägda opinionsmätningarna av i dag ligga nära ett valresultat så skulle SD närapå åstadkomma ännu en fördubbling. Partiets 5, 7 procent i valet 2010 växer i så fall till dryga 10 procent 2014.
Med tanke på SD: s mycket kompakt socialt sammansatta väljargrupp ligger det nära till hands att de partier vars väljarsammansättning mest påminner om SD: s sociala strata också ligger mest i riskzonen för att tappa röster. I vart fall kan man nog utgå från att det är dessa partiers mer löst hängande väljare som Jimmie Åkesson har siktet inställt på.
Givet de gedigna sociala sammanställningar som Oscarsson och Holmberg serverar i sin bok är det uppenbart att socialdemokratin - främst den stora andelen LO-anslutna väljare - är SD: s högst prioriterade måltavla.
SD - väljarna har fler sociala markörer gemensamma med S - väljarna än med något annat parti. Även om vi bortser från att - som författarna skriver i boken - det finns en hel del "arbetarklassromantik" inblandad när väljarna subjektivt anger sin yrkesroll, så är andelen arbetare mycket stor i de båda partierna. Uppväxt på landsbygd/mindre tätort dominerar, höginkomsttagare lyser med sin frånvaro som allra klarast i S och SD och inga andra partier har så många väljare med enbart grundskoleutbildning; SD 26 procent och S 29 procent. Bland dem som har utbildat sig står inriktningar mot teknik/industri/transport i särklass.
Till detta ska självfallet adderas S-partiets storlek. Visst kan SD meta upp en och annan väljare i Centerpartiets och KD: s små insjöar. Men varför öda tid på sådant när man kan tråla i socialdemokratins väljarhav?
Sociala markörer avgör naturligtvis inte i eget majestät hur människor röstar. Men ens sociala situation och identifikation har stor påverkan på vad för slags argument man är mottaglig för. Det är ingen slump att SD positionerar sig som de gör med brytpunkter, arbetskraftsinvandring, EU, jobbskatteavdrag och heltider för kvinnor i LO-yrken som finansieras med begränsad invandring.
Moderaterna kan socialdemokratin hjälpligt hantera med förbundna ögon nio dagar av tio. SD är värre. Mycket talar för att SD är Socialdemokraternas huvudmotståndare under de kommande valen.