Det pratas feminism och jämställdhet i dessa dagar. Det kan ju vara på tiden och det är naturligtvis Gudrun Schymans förtjänst. De etablerade partierna har inte varit särskilt intresserade tidigare, men efter EU-valet har dom tydligen vaknat, både när det gäller miljön och jämställdheten.
I Gomorron Världen i P1 den 15/6 diskuterade en panel veckans politiska händelser, däribland en stor jämställdhetsmässa i Malmö. En av paneldeltagarna kommenterade det ungefär med att vi har det så bra att vi kan ägna oss åt lyxproblem. Frågan är hur många som håller med honom.
Inte alla de kvinnor som jobbar i offentlig sektor och som inte kan få heltid eller ens en fast tjänst, så att de kan försörja sig, men som har så dåliga arbetstider med delade turer att en stor del av deras fritid går åt till resor eller till spilltid för att det är för långt för att åka hem på rasten. Många har dessutom så dåligt betalt att de ligger under fattigdomsstrecket när de går i pension.
Och om vi tittar ut över världen så kan vi konstatera att ca 65 miljoner flickor inte går i skolan. Dessutom är det ett stort kvinnounderskott eftersom flickfoster aborteras eller dödas vid födseln, på grund av att det bara är söner som är önskvärda.
Ibland känns det som om vi inte kommit någonstans, det är samma gamla retorik som dyker upp gång på gång: ”Jämställdhet och miljöfrågor är oerhört viktiga. Det ska vi naturligtvis ägna oss åt när vi får tid eller råd”. Har ni hört det förut? Tror ni att vi kommer att få höra det igen? Vi tror att vi måste bort från det eviga
tillväxttänkandet. Det är inte fler prylar vi i västvärlden behöver, vi behöver ett hållbart samhälle som är värt att lämna över till barn och barnbarn och även barnbarnsbarn.
Inte svävar vi i okunskap om vad bristen på jämställdhet kostar samhället. Det finns statistik på vad mäns våld mot kvinnor kostar, även om mörkertalet är stort. Det finns bevis på hur samhällen växer i välstånd när kvinnor utbildas. Vi vet att det är viktigt för barn att ha tillgång till både mamma och pappa. Det är viktigt för män att delta aktivt i sina barns uppväxt. Vi får färre frånskilda fäder, som sitter ensamma och bittra för att de har tappat kontakten med sina barn. Alla vinner på ökad jämställdhet, så vad är det som hindrar?