Finspång Vilma Lindh (19) från Norrköping och Suchanan Voraput (20) från Svärtinge har under snart tre år spenderat de flesta av sina vardagar i Finspång. Den del av Finspång där de vistas domineras emellertid av Norrköpingsbor. Majoriteten av eleverna på Curt Nicolin Gymnasiet (CNG) eller "Curtan" pendlar nämligen in till industrimetropolen från Norrköping. Vilma och Suchanan gör sin sista termin på CNG. De studerar på programmet Teknik med inriktning mot design och produktutveckling.

Vi träffades på skolan 14/3 då självaste pi-dagen firades med tävlingar och upptåg. Pi är en matematisk konstant som i siffror brukar skrivas som just 3, 14. (Fast antalet decimaler i pi är i själva verket oändligt. Fråga mig inte varför. Men så är det.)

Oändliga kan kanske också framtidsmöjligheterna för Suchanan och Vilma te sig. De unga kvinnorna jag möter utstrålar hur som helst nyfikenhet, trygghet och självtillit.

De berättar hur det kom sig att de sökte sig till CNG. Det står snabbt helt klart att det i vart fall inte beror på några djupare erfarenheter av Finspång. Genom sitt frikyrkliga engagemang har Vilma några vänner och bekanta från Finspång. Hon har också besökt badhuset på Grosvad några gånger. Men det är det hela. Suchanan var tveksam till om hon överhuvudtaget hade varit i Finspång innan hon tog bussen från Svärtinge in till uppropet första skoldagen på CNG.

Mer att läsa: De möttes i verkstaden.

"När jag gick i högstadiet i Norrköping så blev jag väldigt intresserad av fysik. Det och att flera av mina kompisar skulle gå här gjorde att jag ville gå en teknisk linje på CNG. När jag väl kom hit så kände jag att jag nog inte var så intresserad av fysik trots allt. Jag fick istället verkligen kämpa med matematiken som var på en mycket hög nivå. Nu så här i efterhand vet jag inte om matten här var så avancerad egentligen; det kanske var min högstadiematte som var väldigt oavancerad", sa Suchanan med ett stort leende.

För Vilmas del hade det betydelse att en bror till henne tidigare har varit elev på CNG.

"Jag gillade också att hålla på med dataprogram av olika slag, vilket bidrog till mitt intresse för skolan. Men det viktigaste var nog trots allt att det finns en sådan bredd på utbildningen. När jag kom hit som 16-åring kretsade mina jobbtankar mest kring arkitekt. Men under tiden på CNG har jag blivit alltmer intresserad av samhällsämnen så nu tänker jag att jag kanske vill bli journalist i stället. Vi får se hur det blir. Jag känner mig ganska trygg med att det jag har fått med mig härifrån kommer hjälpa mig att ta mig fram, berättade Vilma som planerar att jobba ett halvår "för att tjäna pengar" för att nästa vinter åka över till USA och arbeta som au-pair.

Mer att läsa: Industrin borde vara störst.

Vilma och Suchanan är väldigt nöjda med lärarna på skolan.

"Det finns alltid chans att få stöd och extrahjälp om man behöver det. Det går att prata om jobbiga saker med lärarna och det känns som om vi är kompisar", sa de till mig.

Är det så bra att vara "kompis" med lärarna, frågade jag?

"Jag förstår vad du menar. Men gränserna är också mycket klara. Jag upplever inte att lärarna blandar ihop goda relationer med sin makt att sätta betyg", svarade Vilma.

Suchanan tänker söka till Campus Norrköping i höst för att läsa byggteknik. Studierna på skolan har gjort henne mycket intresserad av design och hållfasthetslära. Hon vill "leda byggprojekt" i framtiden.

Redan nu är hon marknadsansvarig i UF-företaget - Ung Företagsamhet - "HairUp".

Hon och några andra elever arbetar tillsammans i företaget med att tillverka och sälja bland annat hårband/snoddar - "Scrunchies" - som de kallas.

"Jag är ganska utåtriktad och pratglad så jag fick bli marknadsansvarig", berättade Suchanan. Så är det. När jag gick därifrån hade hon sålt sju scrunchies till mig.

Både Vilma och Suchanan tog upp jämställdhet mellan män och kvinnor som en viktig sak i livet.

"Jag ser ändå ganska ljust på framtiden. Många företag vill ha in fler kvinnor i yrken och jobb som domineras av män. Det kommer att gynna oss", sa Vilma.