Han föddes och växte upp i Ölstad i Risinge och blev bygden trogen hela livet, frånsett en kortare utflykt till Skärblacka. De sista åren bodde han på Högby.

Rune Samuelsson, bekant som ”Sama”, hade talets gåva och han använde sig ofta av den gåvan. Han kunde samtala med kreti och pleti och trivdes främst med att snacka idrott och dra sina skrönor, självupplevda eller som han hört i andra hand. ”Sama” tålde inte dryghet och uppblåsthet. Han stod själv stadigt i den risingska myllan, var en social person och tog parti för de svagare i samhället.

”Jag är en enkel bonngrabb”, var ett uttryck han ofta använde.

”Sama” arbetade många år inom handeln. Han började som affärsbiträde på Lyckes livs i Finspång. I slutet på 1950-talet öppnade han en egen speceriaffär på nedre Östermalm och den drev han långt in på 1970-talet. I den handelsboden fick kunderna höra många skrönor och vad som hänt på bygden. Då, långt före mobiltelefoner, twitter med mera, spreds lokala nyheter ofta verbalt. I affärerna fick man reda på såväl det viktiga som skvallret.

Han engagerade sig på äldre dagar med ideellt arbete inom Svenska kyrkan och hjälpte till i det ekumeniska arbetet för personer som hade bekymmer med droger.

Men mest var ”Sama” Samuelsson engagerad i och intresserad av den lokala idrotten. Idrottshjärtat klappade sedan ungdomsåren. Han tävlade i motocross på 1950-talet och en bit in på 60-talet för Finspångs MS Vallonerna. När Finspångs Golfklubb bildades 1965 kom ”Sama” tidigt in i klubben och hade olika uppdrag i decennier, bland annat som banansvarig. Långt upp i åldern besökte han golfbanan och gav banpersonalen en hjälpande hand.

Andra klubbar han hade hjärta för var Lotorps IF och Finspångs AIK. I LIF var han både aktiv och ledare. Sista uppdraget hade han som domarvärd i FAIK:s bandysektion.

”Sama” sågs på både stora och små matcher och tävlingar i Finspångs kommun. På elitnivå följde han IFK Norrköping.

Rune Samuelsson sörjes närmast av dotter, syster och svåger.