Finspång Det här kommer att handla ganska mycket om döden. Men ändå mest om livet. En sen eftermiddag tidigare denna vecka mötte jag Anders Ohlsson som arbetar som begravningsrådgivare på Östgöta begravningsbyrå i Finspång. Anders Ohlsson uttryckte det som att det är i ”gränslandet mellan liv och död som man känner att man lever.”

Anders Ohlsson tycks i sitt hittills 62-åriga liv ha varit på väg mot arbete på begravningsbyrå.

Vid sin morfars begravning fick den åttaårige Anders inte vara med.

”Morfar hade det svårt på slutet och jag var med flera gånger då vi besökte honom och minns att han yrade och att han ibland låg fastspänd i sin säng. Där fick jag som litet barn vara med men när morfar till slut fått frid och skulle överlämnas till Guds omsorg; då stängdes jag ute”, sa Anders Ohlsson.

15 år senare, i början av 1980, undvek Anders med en hårsmån sin egen begravning. Bilen med hans mor och far och syster och med honom själv vid ratten blev påkörd av en mötande bil i Svärtinge. Pappan omkom vid olyckan medan Anders skadades svårt och svävade mellan liv och död under den första tiden efter olyckan. Begravningen av pappan sköts upp i avvaktan på hur det skulle gå för Anders.

Pappans begravning blev ett slags vändpunkt för Anders Ohlsson.

Efter olyckan hade han levt som i ett slags ”töcken och dimma”, in och ut ur medvetslöshet, i närmast total isolering och under sjukvårdens tvekan om han skulle kunna överleva sina skador.

Anders Ohlsson tog sig bokstavligt och bildligt talat fram på kryckor till pappans begravning.

”Plötsligt – efter flera veckor av isolering och dödsnära tillstånd – så befann jag mig åter tillsammans med alla dessa människor som jag kände och som stod mig nära. Jag började orientera mig i tillvaron. Efter detta var inget som det hade varit förut”, sa Anders Ohlsson.

Man brukar ju tala om folk som är barnfödda i trakten där de bor. Anders Ohlsson är mer än så. I släkten finns ett köpekontrakt från 1792 för Össby Tredingsgård på Risberget. I minst sju generationer har släktens generationer kommit och gått i Össby; cirka en kilometer söder om Sankta Maria kyrka.

Alla sex barnen – biologiska – adopterade – och fosterhemsbarn – är utflugna ur hemmet. Anders och hustrun Monica bor i huset på gården som hans farmor och farfar byggde inför sitt giftermål 1909.

Missionsförbundet – som sedan 2011 ingår i Equmeniakyrkan tillsammans med Metodisterna och Baptisterna – är en viktig del av Anders Ohlssons bakgrund och familj. Hans farfarsfar var en del av den tidiga frikyrkoväckelsen i mitten av 1800-talet. Risinge Missionsförsamling bildades redan 1865.

”Att vara pastor var det finaste en människa kunde vara, det minns jag att jag tyckte. Mitt liv har också alltid haft två vägar. En andlig väg där jag nog tänkt att jag förr eller senare skulle axla kallelsen och bli pastor. Men också en, vad ska jag säga, praktisk väg där det har gällt att möta livet som det har kommit”, sa Anders Ohlsson.

Han har mycket väl lyckats med att förena de där två vägarna. Efter tre år på Bergska skolans gymnasielinje för maskinteknik så fullbordade han utbildningen med ett trätekniskt studieår på ett gymnasium i Jönköping.

Senare återvände han till Jönköping för bland annat bibelstudier på Södra Vätternbygdens folkhögskola.

”Där träffades jag och Monica. Jag slutade skolan några veckor före henne. I samband med avslutningen sågs vi på en pizzeria i Jönköping. Där bestämde vi att vi skulle fortsätta ses när vi kom hem; jag till Finspång och hon till sina hemtrakter i Krokek”, berättade Anders.

Han arbetade 14 år på bröderna Granbergs snickeri på Finspångsvägen i Norrköping.

”Det var ett härligt meningsfullt jobb. Granbergs var tidigt ute och marknadsledande när det gällde handikappanpassade köksinredningar”, sa Anders.

Två gånger har Anders Ohlsson knackat på dörren till företag för att fråga efter jobb. Först hos den legendariske och i somras framlidne frikyrkopastorn Börje Wåhleman som ägde Finspångs begravningsbyrå och sedan hos Björkdahls begravningsbyrå i Norrköping. Båda gångerna fick han arbete direkt.

”När Fredrik Blomberg startade Östgöta begravningsbyrås kontor i Finspång så frågade han om jag ville arbeta med honom. Och det ville jag självklart. Vi är en liten byrå och här får jag möjligheten att vandra med de sörjande en liten del av deras sorgeväg vilket är en ynnest att få göra. Det handlar om att vara med och bära det svåra”, berättade Anders.

Anders Ohlsson är officiant vid borgerliga begravningar.

”Något av det viktigaste jag får vara med om vid dessa begravningar är att tala med de minsta barnen om att döden inte tar död på alla minnen och känslor de bär med sig från den döda. Den döda lever i deras tankar och kroppar genom dessa minnen”, sa Anders Ohlsson och log varmt och stort.