På torsdagskvällen tränade Faik: s seniorlag i bandy för första gången på stor is uppe på Grosvad. Alla jag talade med hyllade vaktmästarna som lyckats att skapa en fin och stabil is trots de svåra förutsättningarna. Här talar vi om nattarbete med slang och om stor hantverkskunnighet som krävs för att få till en bra is på en bädd som har haft bättre dagar.
Jag var på plats för att byta några ord med Oskar Nilsson; ett av Finspångsklubbens fina nyförvärv inför den säsong som inleds på söndag med hemmamatch mot Derby från Linköping.
Oskar kommer från elitseriespel i IFK Motala och är en av totalt sju personer - lagledare och juniorer inräknade - som minst tre gånger i veckan pendlar mellan Motala och Finspång för att träna bandy och spela bandy. Oskar Nilssons bror Johan är inne på sin tredje säsong med Faik.
"Att Johan redan var här och trivdes mycket bra var förstås ett starkt skäl för mig att komma hit. Klubben har ordnat en större bil som vi använder för våra resor mellan Finspång och Motala. Vi har fixat ett bord där vi kan spela poker, vi lyssnar på musik och ibland har vi musikquiz i bilen på vägen hit eller dit från träningar och matcher", berättade Oskar, som arbetar som snickare i Motala.
Oskar är barnfödd i Motala. Familjerötterna har han dock i värmländska Lesjöfors; en av det klassiska Bandysveriges forna metropoler.
"Pappa flyttade från Lesjöfors för att spela bandy med IFK Motala. Han var med i truppen, även om han inte spelade, då Motala vann finalen mot Boltic 1987", sa Oskar Nilsson.
Hans farfar var en av bandyprofilerna i Lesjöfors.
"Våran farbror var även han en mycket bra bandyspelare och våra kusiner har gått i hans fotspår och spelar i Filipstad", sa Oskar.
Så det blir mycket bandysnack när ni träffas i släkten?
"Väl mycket ibland kanske. Det tycker i allafall min sambo och min mamma och jag håller med; det finns ju annat att prata om också", sa Oskar och log lite snett.
Han började med bandy tidigt.
"Jag har aldrig varit någon råtalang eller träningstalang. Jag har alltid fått kämpa för att hänga med och jag utvecklades senare än andra. Så när jag väl tog steget från juniorlaget och till A-laget i IFK Motala så var det inte många av mina tidigare juniorlagskompisar som var kvar;" berättade Oskar.
Under förra säsongen med IFK Motala drabbades Oskar Nilsson tidigt av en hjärnskakning som stoppade honom från match och träning under en och halv månad.
"Jag hann komma igen så pass mycket att jag fick vara med i kvartsfinalspelet mot Villa Lidköping. Det var stort även om jag inte riktigt kunde komma till min rätt efter mina skador", sa Oskar.
Han är inte ensam i Faik: s trupp om att ha elitserieerfarenheter. Både på tränarsidan och i spelartruppen finns det personer som vet vad som krävs för att vara med bland de bästa.
"Självklart känner jag att positiva förväntningar riktas mot mig inför säsongen", sa Oskar Nilsson med stadig och okomplicerad röst.
I vimlet stötte jag samman med Faik-spelaren Adam Störe. Adam har ganska nyligen återvänt till Finspång efter arbete i Tyskland och USA. Hans pappa Per-Erik Störe gick bort i cancer i januari i år. Pappa Störe var bland mycket annat en mycket framgångsrik ordförande i Faik: s bandyklubb.
"Jag har nummer 59 på tröjan för att hedra pappa. Pappa var född 1959 och han dog några dagar innan han skulle fylla 60", sa Adam.