– Om den här marken kommer att användas till skidbacke vet jag inte, men att det kan bli någon sorts fritidsområde på den gamla soptippen i framtiden, är fullt möjligt, säger avfallschefen Ulf Axelsson.
Vad kan du berätta om sluttäckningen?
– Det är vårt deponiområde, som slutade användas vid årsskiftet 2008/2009, som nu ska sluttäckas inför framtiden. En sluttäckning, som omfattar flera lager av täckmaterial, bland annat aska, stenmjöl, dräneringslager och överst blir det matjord och därpå ska vi så en gräsmatta.
Så sedan de åren har ni inte använt deponin?
– Jo, men inte till vanliga sopor, utan endast till fyllnadsmassor, som hjälpt till att täcka de gamla soplagren och som till slut kommer att bilda en kulle över hela deponin. Schaktmassor fick vi bland annat från Norrköping, när de byggde om Idrottsparken och vi har även från byggarbetsplatser i Stockholm och Norra Djurgården, vilket passar alldeles utmärkt för såna här övertäckningsprojekt.
Varför denna sluttäckning?
– Syftet är att minska bildningen av lakvatten. Därför måste sluttäckningen få en tätande funktion och till tätningen ingår också en speciell lermatta från Polen. Men jag kan tillägga att vår provtagning visar, att vi har ett ”snällt” lakvatten som rinner ut från tippen.
Vad innehåller deponin?
– När den öppnades 1962, var deponin öppen för allt kommunalt avfall och då kastade man i princip alla sopor här på deponin.
Hur mycket kostar sluttäckningen?
– Den här första etappen på 12 000 kvadratmeter kostar tre miljoner kronor. Men sedan ska vi fortsätta sluttäcka övriga deponin, som totalt sträcker sig över sju hektar och det jobbet beräknar vi vara klart först år 2027.
Hur länge stoppar en sån här sluttäckning mot väder och vind i framtiden?
– Man förväntar sig allmänt att sluttäckning av deponier, med så många olika lager vi som använder här, ska fungera i flera 100 år framöver. Att det inte är ”för evigt” beror på att tätskiktet, oavsett materialval, är känsligt för väder och vind och främst kyla och uttorkning.
– Men tack vare att vi också lägger på en kraftig skyddstäckning av jordmassor, toppat med anläggningsjord, som vi för övrigt själva producerat via trädgårdsavfall som lämnats på återvinningen, kan tät- och dräneringsskikten i alla fall stå emot dessa yttre väderkrafter under väldigt lång tid framöver.