Den 23-åriga kvinnan är boende i Gällivare kommun. Hon har flera funktionsnedsättningar, bland annat utvecklingsstörning och en grav hörselskada som har fått till följd att hon saknar tal. Istället kommunicerar hon genom kropps- och teckenspråk.
För att upprätthålla och utveckla teckenspråket ansökte hon om korttidsvistelser utanför hemmet vid tre tillfällen per halvår under två veckor per gång på Mo Gård i Finspång.
Socialnämnden i Gällivare avslog ansökan.
Bedömningen var att hon genom assistansersättning var tillförsäkrad ett personligt stöd som hon kunde använda för att delta i olika aktiviteter.
23-åringen ansågs kunna behålla och utveckla sin kommunikation och vistas i en teckenspråkig miljö genom daglig verksamhet anpassade efter hennes behov.
Förvaltningsrätten anser att kvinnan har behov av att behålla och utveckla sitt språk, att få tillfälle att umgås självständigt med kamrater utan tolk och att dessa behov inte uppfylls på något annat sätt.
Det konstateras att socialnämnden inte har ifrågasatt att insatserna skulle fylla hennes behov och det påpekas att flera av hennes kamrater från teckensärskolan redan är beviljade vistelser i Finspång.
Rätten betonar att Mo Gård uppfyller behoven och något hon har rätt till trots att hon väljer att bo i Gällivare med begränsade valmöjligheter för teckenspråkiga.
Men nu överklagar Gällivare kommun beslutet till kammarrätten och yrkar att förvaltningsrättens dom ska hävas.