- Det är gott! Jag äter med mandelpotatis, säger Kurt Gustafsson.
Han är en av 15-talet gäster som intagit det dukade bordet i partytältet på Storängsgårdens gård. En liten snaps har han också fått.
- Då sover man gott sen! säger han och skrattar.
Bredvid sitter Alf Florebrand och medan de väntar på att personalen på dagverksamheten plockar fram alla ingredienser passar de på att prata lite.
- Surströmming är jag ingen vän av. Men jag äter ändå! säger Alf.
- Jag tycker inte att det luktar illa, men man kan säga att det smakar bättre än det luktar, förklarar Kurt.
Uschare
En som kan det här med surströmming är Elsa Gustafsson. Hon kommer nämligen från Gällivare och dottern May Karlsson, som besöker sin mamma på Storängsgården två gånger i veckan, berättar att mamma och pappa ofta åt surströmming till lunch.
- Om vi barn sa "usch det vill vi inte ha" för att det doftade så illa, sa mamma alltid "uschare vill vi inte ha här" säger hon.
Och nej, några "uschare" var det knappast på Storängsgården i går. Alla åt av sina klämmor som de fyllt med kokt potatis, lök, creme fraiche. Och så surströmming, så klart!