"Starkare har jag nog blivit"
FINSPÅNGDet finns många frågetecken kvar för Gun. Trots en flerårig process som tog slut först i maj, då hon blev utköpt av Finspångs kommun från sitt arbete som vårdbiträde, känner Gun att hon inte vet vad som egentligen hände.- Tankarna kommer nog alltid att finnas kvar.
Gun Hansson pluggar till undersköterska eftersom hon vill fortsätta inom vården - i Norrköping. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
I dag är Gun nöjd med sin tillvaro, men helt kan hon inte släppa tankarna på det som hände. Hon vet exakt på dagen när det hela började.
- Det var den 17 juni 1999.
<b>Rätt i domstol</b>
Då beskylldes hon för stöld, av släktingar till en av de pensionärer som Gun arbetade hos. Denna anklagelse har Gun helt och hållet friats från. Det är dessutom oklart om det överhuvudtaget var någon stöld. Enligt mediauppgifter lade polisen ned utredningen, eftersom man inte kunde styrka att brott begåtts.
Vidare anklagelser mot Gun var att hon överträtt sina befogenheter som anställd, i och med att hon sålt saft till vårdtagare och hjälp till med andra saker i hemmet. Arbetsdomstolen gav Gun rätt mot kommunen och ansåg att hon avskedats utan grund.
Där borde historien ha slutat. I alla fall trodde Gun att allt var klart och att hon skulle få sitt jobb tillbaka. Så blev det inte. Kommunen köpte ut Gun och betalade skadestånd.
- Jag blev både chockad och besviken över att inte få tillbaka mitt jobb.
<b>Tidningsbud</b>
En lång period hade Gun gått utan inkomst, en period som hon beskriver som svår och mycket jobbig.
- Jag trillade djupt ner, förklarar hon. Jag bara satt och orkade ingenting.
Efter en tid tog hon sig samman och tog jobb som tidningsbud, i väntan på att allt skulle få ett slut. Men det skulle dra ut på tiden.
- Det var en svår besvikelse när vi var uppe i Stockholm på den första förhandlingen och den blev inställd i sista minuten. Kommunens jurist var sjuk och det fick vi inte veta förrän vi var på plats. Sedan dröjde det flera månader.
Gun vill gärna fortsätta att arbeta inom vården, trots att hon inte vågar engagera sig i människor lika mycket längre. Hon har börjat en utbildning till undersköterska, ett steg som hon funderade på redan innan alltihop började.
<b>Sommarjobb</b>
- Det är en bra utbildning, i lagom takt. Vi både läser och har praktik. Jag har nyligen avslutat min praktik på Haga Hemtjänst i Norrköping, där jag blivit lovad sommarjobb.
Undersköterskor behövs, det vet Gun, men hon är ändå litet orolig för att inte få jobb.
- Man vet ju inte hur arbetsgivare tänker.
Sedan den 17 juni 1999 känner Gun det som om hon inte existerar längre för de forna arbetskamraterna och cheferna.
- Jag har inte pratat med någon, mer än en och när jag möter dem på Finspång undviker de att se mig.
<b>Distans</b>
Gun är glad att hon har sin utbildning, och hon är glad över stöd från familj och de som är hennes rätta vänner.
- Starkare har jag nog blivit och vilka som är mina riktiga vänner, det vet jag nu. Kanske jag vunnit en del ändå. Men priset är högt, en sådan här sak önskar jag inte ens en ovän att gå igenom.
Först nu känner Gun att hon fått distans till det som hänt. Tidigare ville hon inte prata om det alls. Det som känns tungt är att hon har så många frågetecken kvar. Och hon undrar en del över Finspångs kommuns agerande.
<b>Reagerar</b>
- De köpte ut mig och de betalar för min utbildning, Skulle de verkligen göra det om de tyckte att jag gjort så mycket fel? Det är något vajsing här, säger Gun som passar på att påpeka att någon miljonär är hon långt ifrån.
- Pengarna jag fick gick åt till att betala skulder från tiden jag inte hade någon inkomst.
Så jobbar vi med nyheter